Auktoritära
demokratiers drift mot världsherravälde
Nr 99
Jan
Øberg
För 27 år sedan skrev den norsk-svenska
filosofen Harald Ofstad en banbrytande bok, "Vårt
förakt för svaghet. Nazismens normer och
värderingar - och våra egna" (Prisma, Stockholm).
Nu, efter den tillfälliga kulmineringen i Kosovo av
Västs Balkanpolitik, tar jag åter fram den
eftersom jag inte har begripit hur Väst kunde
begå vad jag menar är ett förträngt
civilisationsbarbari.
Mitt syfte här är INTE att påstå
att USA eller NATO eller Sverige är nazistiskt eller
på väg att bli det, utan att resa frågan om
det auktoritära i vår egen kulturkrets, just
utifrån det sätt som Ofstad gör det i
förordet till boken: "Om vi håller upp
nazismen som en spegel för oss, ser vi våra egna
drag förstorade, men just därför så
avslöjande. Antisemitismen är inte det
väsentliga i nazismen. Det väsentliga är
läran om att den starka ska härska över den
svage, och att den svage är föraktlig emedan han
låter sig behärskas.
Nazismen uppstod inte i 30-talets Tyskland och
försvann inte 1945. Den är uttryck för djupt
förankrade tendenser, som alltjämt är levande
inom oss och omkring oss. Vi beundrar den som slår sig
fram och föraktar den som förlorar. Vi skapar en
värld där supermakterna, under sken av moral och
idealism, godtyckligt dominerar andra.
Men vi tror oss vara fria från nazism för att
vi känner avsky för gaskamrarna. Vi glömmer
att de var slutprodukten av en livsinställning vars
mål var att bekämpa det 'mindervärdiga' och
beskydda 'det sunda och livsdugliga'."
Mitt fokus är således den mindre synbara
världsåskådning, som ligger under
begivenheter som t ex Västs politik på
Balkan.
USA är i dag en historiskt unikt maktfull makt.
Världsherravälde får man genom att a)
besegra eller utrota den svagare och b) besegra andra
(potentiellt) starka. Balkan är så att säga
två flugor i en smäll: förstörelsen av
det gamla och det nuvarande Jugoslavien faller under a);
NATO expansion och dominans på Balkan, Kaukasus (olja)
och i Mellersta Östern faller under b) nämligen i
förhållandet till Ryssland. Dessutom: ALLA
samhällsmodeller, som kunde utmana Västs enda
"korrekta" modell (som säljs under beteckningar som
frihet, demokrati, mänskliga rättigheter, marknad,
privatisering, humanism) bör
utrotas/integreras/reformeras därför att de
utgör ett farligt bevis på att Västs model
inte ÄR den enda.
Bland nazismens/Västs andra underliggande normer kan
nämnas:
Aggressiv nationalism - spridningen, om
nödvändigt med våld, av nationens symboler
och institutioner. Förhärligande av disciplin,
sammanhållning och militära prestationer.
Internationalism är det inte, USA har NATIONELLA
intressen varsomhelst på klotet. Materiella saker och
det militärindustriella komplexets behov talar man
aldrig om, höga ideal styr diskursen.
Nationen är utvald - nämligen till att
föra civilisationen framåt. Den är Guds
utvalda på jorden och kan således sätta sig
över allmänna (de svagares) normer, såsom
folkrätten. Ledaren representerar en sorts naturlag,
t.ex. survival of the fittest. Det finns en (högre)
rätt för oss och en annan för 'dem' - vi kan
(skall) härska, inte de.
Plikten att 'civilisera' andra och offra sig -
såsom att utrota det/de onda, stoppa andras etniska
rensning och våld och realisera en god vision på
vägnar av ett större kollektiv. Just genom PLIKTEN
blir vi själva vita/ledande/starka, de andra
svarta/följsamma/svaga.
Negativ värdering av svaghet. Styrkans
symboler förhärligas: det blanka stålets och
uniformernas och flaggornas estetik, videos av NATO:s
kirurgiskt rena ingrepp i Serbien. De är bara 10
miljoner och moraliskt svaga, vi är 700 miljoner och
moraliskt starka. Därför väcker det
serbiska/jugoslaviska folkets lidanden inte samma
medkänsla som albaners, kroaters eller muslimers.
Ansvarsglädje, som Hitler kallade det: inte
ansvaret för att tänka själv eller ta ansvar
för sina gärninger - som Du och jag är
uppvuxen med - utan ansvaret att utföra de order som
utgår ifrån auktoritetspyramidens topp, i det
aktuella fallet Washington. Ledarna känner inget tungt
ansvar för de handlar i en hög saks tjänst
och är behagligt distanserad ifrån konsekvenserna
av sina order. Som Ofstad påpekar skulle det
förmodligen vara lite svårare för
presidenter att upprätthålla tron på sin
moraliskt överlägsna rätt om de själva
kastade bomberna eller skulle bära bort de
förkolnade liken.
Elitistisk, paternalistisk ledning -
parlamentarism, dialog och mödosamt arbete med att
analysera problem och utveckla idéer till deras
lösning är bara 'palaver.' Ledaren ska föra
flocken, som därför befrias ifrån ansvar och
skuld. Avvikande tolkningar misstänkliggörs -
sedan 1991 har alternativa tolkningar kallats 'pro-Serbiska'
eller 'naiva' som vore det 'landsförräderi' att ha
olika åsikter. Nazismen är ovetenskaplig och
anti-intellektuell, precis som mycket av debatten om NATOs
agerande. Som Hitler sade under sina
'Bordsamtal': "Tapperhet är viktigare än
korrekta insikter." Det är alltså viktigare att
GÖRA NÅT än att tänka.
Språket som bedrägeri - det vimlar av
eufemismer, falska analogier och klichéer som kan
hålla entusiasmen uppe och av tekniska termer som
skall hålla ens egna bestialiteter på
avstånd ("collaterial damage" = civila döda). Vi
är inte alls i krig med Serbien och har inget ogjort
med det serbiska - eller irakiska - folket. Vi mördar
dem enbart i 'humanitära' aktioner eller av ren otur.
Sentimentalitet och brutalitet smälter samman i
nazismens extrema ideologi. Efter bombningarna ser vi hur
media framhäver NATO:s ockupation/fredsaktion och
västliga ledares omfamningar och barnlyfteri genom
flyktinglägren - medan de för länge sedan har
stängt av för de serbiska satellitbilder som kunde
visa oss hur NATO har förstört Jugoslavien och
oskyldiga civilas framtid. NATO:s talesman Jamie Shea tala
om NATO som 'den barmhärtiga Samaritan när han
gör sitt bästa.'
Aggression och idealism smälter samman. Om
den starkares ideologer lyckas med denna kopplingen är
slaget vunnet. Aggressionen och våldet betvivlas inte,
förbrytaren blir hjälte - åtminstone
därför att han OCKSÅ har ett ädelt
motiv vilket den svaga inte har. Idealet är en ren,
välordnad värld där "avvikarna" - och andra
tecken på mångfald - har utrotats. Världen
ska ha ett enda ekonomiskt system, en enda typ av demokrati,
mänskliga rättigheter, livsstil, globala
korporationer som producerar en standardvara, etc. Det
är alltså med tanke på kommande
generationers väl vi utöver våldet - och
bombningar är därför inte bestialiska, de
är en kär plikt. En frälsning ifrån
ondskan.
Nazismens och våra egna västliga normer har
ännu många fler element. Läs själv
Ofstad:s milt sagt tankvärda analys. Låt mig till
slut nämna projektionen - detta att överföra
på andra vad man mycket väl själv vet
är skuggsidorna hos en själv. Västliga ledare
har kallat Milosevic för Hitler och behandlar honom
numera som om han var det. Det är naturligtvis klockren
propaganda, en utomordnetlig falsk analogi - och en skymf
mot varje jude. Men långt viktgare: det signalerar att
de sjäva mycket väl vet att deras eget projekt
bygger på element som kan förknippas med just
nazismen.
Det samma gäller givetvis den serbiska ledningen och
folkmyten om storhet ut ur underkastelsen och förlusten
(1389..) samt Milosevic' snack om att hela Jugoslavien
är offer för västlig imperialism, som om de
inte själva hade åtminstone en del av skulden
till Balkans tragedi: de vet utmärkt väl,
får man förmoda, att det har begåtts
fruktansvärda förbrytelser i Kroatien, Bosnien och
Kosovo som INTE kan rättfärdiggas med
hänvisning till 'de andras' våld eller till den
historiska myten.
Så: amerikaner/britter/NATO och serber/rysssar -
två sidor av samma mynt, två sätt att vara
västliga och auktoritära på? Just det!
13. juli 1999
© Jan Øberg
|