Kärlekens
evolution i vår värld
Av
Martin
Smedjeback , TFF Associeret
25. februari, 2007
Fackeltåg
för ett kärleksfullt samhälle på Martin Luther
King dagen, Vaggeryd, 15 januari 2007
Vi har vandrat för kärleken. Kärleken är anledningen
till att vi är här idag.
Vi har gått i ett fackeltåg för ett kärleksfullt
samhälle. Vi vill vara med och bygga ett kärleksfullt samhälle.
Vi har marscherat för en växande kärlek i Vaggeryd
och i världen. Vi vill växa i kärlek och av kärlek.
Vi gör detta till minne av Martin Luther King.
Om Martin Luther King,
Jr. hade levt idag hade han firat sin 78:e födelsedag. Om han hade
sett rubriken för vår marsch: Fackeltåg för ett
kärleksfullt samhälle” tror jag att han hade lett stort
och velat stå längst fram i tåget. Han talade nämligen
ofta om byggandet av The beloved community. Det kärleksfulla
samhället är nog den närmaste översättningen
till svenska. När han tog emot Nobels fredspris 1964 sa han: ”En
världsvid gemenskap som lyfter medborgerlig omsorg bortom stam, ras,
klass och nation är i verkligheten ett rop på en allomfattande
och villkorslös kärlek för alla människor.”
Jag har funderat på det här med kärlek. Trots att vi ofta
pratar om kärleken och alla har en bild av den, är det svårt
att sätta fingret på vad kärlek egentligen innebär.
Jag har en bild av kärlek som jag skulle vilja dela med er. Det är
kärlek i form av en lök. När jag tänker kärleken
som en lök definierar jag kärlek som omsorg, medmänsklighet
och empati. Vi kan agera och känna kärlek till olika saker och
levande varelser. Jag tänker mig att skalen på en lök
kan representera olika sorters kärlek riktade till olika källor.
För varje skal når vi en djupare och en mer utvidgad kärlek.
Men det är inte alltid smärtfritt. Det kan kosta på att
älska. Det är alltid en risk man tar genom att gå ett
skal längre in i löken. Tårar kan komma. Det vet alla
som har skalat en lök. Individer går ofta genom flera skal
i sitt liv. Jag tycker mig också se att mänskligheten har kommit
längre och längre in i löken. Att vi som mänsklighet
har gått genom fler och fler av kärlekens skal.
Om vi tittar bakåt
kan vi se att vi rör oss genom en kärlekens evolution. Jag skulle
vilja vandra med er genom mina olika kärleksskal.
Första skalet:
Kärlek till saker och ting
När jag var liten hade jag och min tvillingbror varsin snuttefilt.
Vi älskade våra snuttefiltar över allt annat. När
de skulle tvättas satt vi och stirrade in i tvättmaskinen tills
de var klara. När vi var på semester hade personalen på
ett hotell tagit dem för tvättning. Jag blev helt hysterisk
och visste inte vad jag skulle göra. Men på något sätt
överlevde jag och idag klarar jag mig utan min snuttefilt.
Det är inte fel att tycka om och vårda sina saker. Men denna
kärlek är en envägskommunikation. Det första skalet
på en lök är det mest ytliga och det är torrt, utan
liv. Så är det också med det första kärleksskalet.
Trots detta verkar det som om vi har svårt för att gå
bortom kärleken till våra prylar. I vårt samhälle
idag känns det som om vi upphöjer kärleken till våra
saker och ständig ekonomisk tillväxt till skyarna.
När Martin Luther King tog emot Nobels fredspris i Oslo 1964 betonade
han i sitt tal faran med ett samhälle som endast har kärleken
för sakerna för sina ögon:
”Vi måste snabbt gå från ett sakorienterat samhälle
till ett personorienterat samhälle. När maskiner och datorer,
profitbegär och egendomsrättigheter värderas högre
än människor då kommer aldrig den enorma trillingen av
rasism, materialism och militarism att kunna bekämpas.
Andra skalet:
Kärlek till sig själv
Det är livsviktigt att älska sig själv. Allt för
många tvivlar på sitt eget värde eller känner inte
tillräckligt mycket kärlek från sin omgivning. Ibland
resulterar det till och med i självmord. Det är viktigt att
vi uppmärksammar när en människa mår dåligt
så att vi kan rycka in innan detta hemska händer.
Kärleken till sig själv är fin och nödvändig.
Men det kan bli fel om det stannar där. Reklamskyltarna och reklamsnuttarna
på TV:n uppmanar oss ständigt att unna oss själva nya
prylar och att spendera pengar på oss själva. Inte konstigt
om egoismen ökar i ett samhälle där vi 100-tals gånger
om dagen uppmanas att konsumera för vår egen njutning och nöje.
Trots företagens lockelser om att spendera mer pengar på dig
själv så är det ändå som tur är många
som lyckas att ge kärlek till andra.
Tredje skalet:
Kärlek till sin familj
Den 8 juni 2006 föddes Joel Smedjeback. Han är mitt första
syskonbarn. Han är en välmående, glad och väldigt
vacker liten kille. Jag är nog inte den enda vars hjärta har
smält när jag såg min nyfödda släkting. Kärleken
till våra familjer är något vi ska ta vara på.
Men om vi stannar vid detta kärleksskalet och inte vill gå
vidare kan det gå snett. Det har jag lärt mig av Ronja Rövardotter
(bok av Astrid Lindgren).
Ronja Rövardotter tillhörde Mattisrövarna och Borkarövarna
levde på andra sidan Helvetsgapet. De två rövarbanden
var bittra fiender. Men Ronja lärde känna Birk som tillhörde
det andra rövarbandet. De blev bästa vänner. En dag tog
Mattis Birk tillfånga. Han visade upp sitt byte för ärkerivalen
Borka. Mattis krävde att Borka och hans rövarpack skulle ge
sig av från hans borg annars ska han spärra in Birk i fängelsehålan.
De två rövarbanden stod på varsin sida av Helvetesgapet
som skiljde den spruckna borgen åt i två delar. Mattis hade
i sin fånge ett säkert övertag gentemot sin fiende. Han
skulle tvinga Borka att lämna borgen. Då hände det helt
oväntade. Ronja vågade språnget. Hon kastade sig över
Helvetsgapet till den andra sidan. Hon gjorde sig själv till fånge
hos fienden. Ronja vågade riskera kärleken från sin familj
för en större kärlek. Hennes pappa blev förkrossad,
men till slut ledde Ronjas språng till att de båda rövarbanden
försonades. Det kan kosta på att gå från det ena
skalet till det andra. Men kärleken vinner på det i längden.
Det har Ronja lärt mig.
Fjärde skalet:
Kärlek till sitt folk
Det var 1994 och jag spenderade ett år i USA som au pair. Jag
försökte att passa in i kulturen. Försökte se ut som
och låta som en amerikan, men jag lyckades inte riktigt. Då
var det så skönt att sätta mina fötter på Svenska
Kyrkan i New York. När jag klev över deras tröskel kände
jag doften av kanelbullar och hörde svenska röster. Jag satte
mig ner och njöt av svenskt kaffe, Marabou mjölkchoklad och
en svensk dagstidning. Jag var hemma igen, i alla fall i en eftermiddag.
Kärleken till sitt eget folk, till sitt språk och kultur är
aldrig fel. Däremot vet vi hur fel det kan bli om vi trycker ner
andra folk, som ser lite annorlunda ut, som låter konstigt och klär
sig på ett annat sätt. Ingen visste detta bättre än
Martin Luther King. I Atlanta, Georgia där han föddes den 15
januari 1929, 78 år sedan idag, var svarta förbjudna att sitta
på vissa platser i bussarna, på vissa restauranger och simhallar.
När Martin började i högstadiet åkte han buss till
andra sidan av stan. Reglerna för bussarna var att svarta endast
fick sitta längst bak. Även om de vita sätena var lediga
var de svarta tvungna att stå. Martin var tvungen att alltid gå
längst bak i bussen, men han hade sina tankar längst fram. Han
sa till sig själv ”att någon gång ska jag sätta
min kropp där mina tankar är”.
I kampen mot förtrycket av de svarta var det vissa av de svarta som
själv började använda rasistiska tankar. De ville inte
ha med vita i demonstrationstågen och de pratade om Black power
- svart kraft. Martin Luther King och många med honom vände
sig mot detta. De menade att protesterna skulle vila på etik, ej
på hudfärg och att det skulle vara ett nederlag att inte ha
med vita. Vissa vita hade till och med gett sitt liv i kampen mot rasismen
i USA. Kings slutsats var att den vite behöver den svarte och den
svarte behöver den vite.
Femte skalet:
Kärlek till människorna i sitt land
I augusti förra året var jag i Sudan och arrangerade en
ickevåldskurs tillsammans med Kristna Fredsrörelsen partnerorganisation
SONAD (Sudanese Organisation for Nonviolence and Development). Där
träffade jag bland andra Flora, en kristen kvinna i 30-årsåldern
från södra Sudan. Hon hade blivit både arresterad och
torterad under inbördeskriget mellan norra och södra Sudan.
”Jag brukade hata muslimerna, de från norr”, berättade
hon för mig. ”Vi lärde oss sen barnsben att hata dem.
Men på SONAD:s workshops träffade jag så många
bra personer från norr så det var omöjligt för mig
att längre hata dem”. Nu är Rafat en av mina bästa
vänner, säger hon och ger ett varmt leende till en muslimsk
man som sitter bredvid henne.
Att kunna känna kärlek för motståndaren efter ett
inbördeskrig är en fantastisk sak att bevittna. I Sverige var
det länge sedan vi var i något krig. Ändå händer
det att jag sörjer över att kärleken i vårt land
inte är större. Jag är vän till en familj som kom
från Kosovo. De var skakade och traumatiserade av det krig som hade
drabbat deras land. De fick ändå vänta på uppehållstillstånd
i sex hela år. Dottern blev apatisk och låg livlös i
flera månader. Hennes mamma gick in i en depression av oförmågan
att kunna hjälpa sitt eget barn. Detta inträffar i Sverige idag
där vi och kanske särskilt våra politiker håller
fanan högt och talar om Sverige som ett föredöme när
det gäller att värna om mänskliga rättigheter.
Sjätte skalet:
Kärlek till mannen
I landet Egalia
är det kvinnorna som leder alla företag, som sitter i riksdagen
och som sköter jordbruk och fiske. Männen tar hand om barnen
och lagar maten i hemmet. I landet Egalia är det män som sminkar
sig och som blir betraktade som sexobjekt. Språket i Egalia reflekterar
att det är kvinnorna som har makten. Istället för människa
heter det kvinniska, istället för sjöman och köpman
heter det sjökvinna och köpkvinna.
Landet Egalia finns inte i verkligheten utan i en bok som heter ”Egalias
döttrar” av Gerd Brantenberg. Boken fick mig att inse hur mycket
män fortfarande styr och ställer över kvinnor. Jämställdheten
har gått långt framåt men vi män måste anstränga
oss mer för att ge en jämlik plats åt kvinnan. Samtidigt
måste kvinnan kämpa för att uppnå den makt som är
rättmätigt deras. Det räcker inte att vi älskar mannen
och har mannen som norm i vårt samhälle. Vi måste också
älska kvinnan. Både män och kvinnor, tror jag skulle tjäna
på att fokusera på att vi alla är människor, istället
för att dela in allt efter vilka kön vi tillhör. Det skulle
befria både män och kvinnor.
Sjunde skalet:
Kärlek till mänskligheten
År 2000 åkte jag på en resa till Indien. Det var
en spännande resa med många upplevelser men minnena har långsamt
blivit allt mer suddiga förutom ett av dem som fortfarande är
glasklart. Minnet är från när jag och min resegrupp kom
fram till ett extra flott hotell. Utanför hotellet låg indier
och tiggde på vägen. Snart låg jag i ett skönt bad
på mitt hotellrum. Jag njöt av ett väldoftande bad med
en svalkande dryck men njutningen förtogs när jag tänkte
på de lidande indierna utanför mitt hotellrum. Några
av dem kanske skulle svälta ihjäl inatt för att de inte
ens hade pengar att köpa ris för. Jag har aldrig behövt
oroa mig för att få mat i magen eller tak över huvudet.
Jag kan till och med åka på exotiska resor, även när
jag var student och inte hade tjänat mycket pengar i mitt liv. Varför
finns denna groteska orättvisa? Det enda som var skillnaden mellan
oss var att jag hade turen att födas i rika Sverige och indierna
hade haft oturen att födas i fattigdom i Indien. Där i mitt
sköna bad i Indien insåg jag och kände jag denna orättvisa,
men var tvungen att erkänna för mig själv att denna orättvisa
blev inte ett enda dugg mindre när jag kom hem till Sverige.
Hur skulle jag hantera denna orättfärdighet? Kunde jag göra
något åt den? Jag fann svar på dessa frågor i
en bok jag hittade i en bokaffär i Indien samma sommar. Boken hette
”Praktisk etik” av Peter Singer. Författaren beskriver
bland annat ett hypotetiskt exempel där en man går förbi
en sjö. Han har tagit på sig sin nyköpta kostym som kostade
en förmögenhet. När han närmar sig sjön ser han
ett litet barn som håller på att drunkna. Om han inte direkt
hoppar i vattnet kommer barnet att dö. Mannen väljer att inte
rädda barnet för att vattnet kommer att förstöra hans
kostym. Är hans handling försvarbar rent etiskt?
Jag gissar att alla ni som läser detta säger nej, med emfas.
Är det också så att ni håller med om Artikel 1
i deklarationen om de mänskliga rättigheterna som lyder: ”Alla
människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.”
Mer än 30 000 människor dör varje dag av fattigdomsrelaterade
orsaker. Om resurser till mat, rent vatten och medicin hade funnits till
dessa människor hade de överlevt. Då ställs frågan
till oss: Om vi inte tvekar att betala ett högt pris (kostnaden för
en dyr kostym: flera tusen kronor) för att rädda ett barn i
en sjö vi går förbi, hur kan vi avstå från
att rädda människor som lever i absolut fattigdom i syd när
vi har all möjlighet att göra detta genom diverse organisationer
som räddar liv varje dag? Peter Singer menar att vi som lever i den
rika världen borde åtminstone kunna skänka 10 % av vår
lön till de fattiga i vår värld och på det viset
rädda många människor.
Martin Luther
King skriver i ”Kaos eller gemenskap?” från 1967:
”Armodet är inget nytt. Vad som är nytt är emellertid,
att vi nu äger resurserna att göra slut på det.”/.../Varför
skall det finnas hunger och brist i något enda land, i någon
enda stad, vid något enda bord, när människan äger
resurserna och kunskaperna för att fylla hela den mänskliga
tillvarons grundläggande behov?”
Åttonde
skalet:
Kärlek till alla levande varelser
Jag tror det var 1998. Jag hade börjat studera i Lund men jag
bodde fortfarande hemma hos mina föräldrar. Jag har ett väldigt
tydligt minne av ett besök på Lunds stadsbibliotek. Jag hade
hört talas om en bok som hette ”Djurens befrielse” av
Peter Singer. Den handlade om hur hemskt vi människor behandlar djur
genom djurförsök och i köttindustrin. Den påstår
också att det mest etiska skulle vara att på grund av detta
bli vegetarian. Jag var lockad av tanken även om jag inte kände
till så mycket om frågan och jag var ännu inte övertygad.
Men jag valde medvetet att inte låna hem boken, för jag gissade
att om jag skulle läsa boken skulle det vara svårt för
mig att värja mig och jag skulle känna mig tvungen att bli vegetarian.
Detta skulle bli besvärligt så länge jag bodde hemma eftersom
min familj var en utpräglad köttätarfamilj. Jag var för
bekväm för att ta detta steg, att hoppa över till nästa
skal. Jag kände mig inte redo för det. När jag flyttade
in i studentboende läste jag ”Djurens befrielse” och
mycket riktigt kunde jag inte värja mig. Jag kände då
att det enda riktiga för mig var att bli vegetarian.
Detta kärlekens skal är ett av de nyare skalen i mänsklighetens
kärleksresa. Idén om att också djuren har vissa rättigheter
och att det är människans ansvar att vårda djuren väl
är bara några årtionden gammal. Fortfarande på
jorden idag tror de flesta människor att djuren är våra
ägodelar som vi kan plåga och döda precis som vi vill.
Men idag finns det djurskydd i många länders lagar, inklusive
Sverige där vi också har en djurskyddsmyndighet, som visserligen
är nedläggningshotad. Fler och fler människor väljer
också att avstå från att äta kött för
att bespara djuren lidande och en tidig död.
Nionde skalet:
Kärlek till hela planeten
Tåget som skulle ta mig till Vaggeryd idag var inställt.
Träd nedblåsta på spåren hindrade min tur på
spåret. Det var på grund av orkanen som har blivit känd
som ”Per”. Det är svårt att koppla specifika väderfenomen
till den generella utvecklingen av vårt klimat, men tydligt är
det att vårt klimat på jorden håller på att förändras
oroande snabbt på grund av människans aktiviteter.
Forskarna har vetat det länge men nu börjar nyheten sprida sig
i dagstidningar, TV och till och med på bio genom Al Gore’s
”En obekväm sanning”. Låt orkaner, tsunamis och
rekordvarma år vara en väckarklocka till oss människor
att vår levnadsstil med ständigt stigande konsumtion, flygresor
till exotiska badstränder och daglig färd med oljeslukande bilar
inte håller i längden. Redan nu drabbas miljoner människor
och andra varelser av miljökatastrofer som följd av vår
slösande livsstil. Om vi har kärlek till planeten, medmänniskor,
djur och till och med oss själva så behöver vi börja
tänka om vår utveckling och planera för alternativ till
transport och produktion. Kanske du kan ta cykeln istället för
bilen ibland, kanske avstå från en flygresa och ta tåget
till ett närmare resmål? Det är svårt att älska
en hel planet men kanske kan Fuglesangs promenader i rymden hjälpa
oss att se på vårt vackra sköra blå klot med omsorg.
Fyra möjliga
vägar till större kärlek
Vi har rört oss från första skalet: kärleken till
saker och ting ändå in till nionde skalet: kärleken till
planeten. Detta var mina tankar kring kärleken. Ni har säkert
andra kärleksskal och helt nya lär med säkerhet komma i
framtiden. Tydligt för mig är i alla fall att vi som mänsklighet
har vi redan kommit långt på kärlekens väg och detta
ska vi vara stolta över. Samtidigt har vi ännu inte lyckats
nå fram till den vision Martin Luther King hade om ett kärleksfullt
samhälle där alla på jorden lever i fred, frihet och rättvisa.
Vad är det då som behövs för att nå längre
på kärlekens väg? Jag tror att det behövs fyra
MO:n: motstånd, mod, morot och mognad.
1. Motstånd
Vi behöver göra ickevåldsligt motstånd mot det som
är destruktivt , orättvist och våldsamt i vår värld.
Parallellt med detta behöver vi bygga det som är gott; rättvis
handel, metoder för att lösa konflikter utan våld och
ett samhälle som är till för alla på lika villkor.
Detta är de två hörnstenarna i ickevåld: att kämpa
ickevåldsligt mot onda strukturer och att bygga det kärleksfulla
samhället.
Joan Baez, den amerikanska sångerskan kallar ickevåld för
”organiserad kärlek”. Det är inte främmande
för oss att vi organiserar vår kärlek på familjenivå.
Vi vet att det inte räcker med att ge vårt barn en kram. För
att räknas som en kärleksfull förälder krävs
det också att du uppfyller barnets materiella behov: till exempel
mat, kläder och tak över huvudet. Rimligen borde samma komponenter
vara relevanta för kärlek i de andra lökskalen. När
det gäller kärlek på samhällsnivå krävs
det att vi också organiserar oss – att vi går tillsammans
i föreningar och grupper som gemensamt kämpar för ett bättre
samhälle.
När Martin Luther King tog emot Nobels fredspris 1964 utvecklade
han sina idéer kring hur visionen skulle förverkligas. ”Vi
kommer att använda direkt aktion mot orättvisor trots att regeringen
och andra officiella organ låtit bli att agera. Vi kommer inte att
lyda orättfärdiga lagar eller orättvisa regler. Vi kommer
att göra det fredligt, öppet och glatt, för vårt
mål är att övertyga. Vi använder ickevåldsmetoder
för att vårt mål är ett samhälle i fred. Vi
kommer att försöka övertyga med ord, men om våra
ord inte räcker till kommer vi att försöka övertyga
genom våra handlingar. Vi kommer alltid att vara villiga att samtala
och söka kompromisser, men vi är redo att lida om det blir nödvändigt
och till och med riskera våra liv för att bli vittnen för
sanningen på det sätt som vi uppfattar den.”
2. Mod
Det krävs också mod för att leva i kärlek. Alla som
har älskat vet att man måste göra sig sårbar. Man
ger kärlek och hoppas att få den besvarad. Man riskerar att
bli besviken. Det kräver mod. Det kräver också mod att
utvidga sin kärlek till nya skal, nya områden. Du kan riskera
att bli förlöjligad och bli behandlad som udda eller besvärlig.
I Sverige har vi levt i fred i nästan 200 år. En sak som vi
skulle kunna ha modet att göra är att stegvis avmilitisera vårt
land. Vårt land skulle kunna vara det land i Europa som tar första
steget mot en värld utan vapen. Låt oss inspireras av Ronja
Rövardotters mod, att hoppa ut i det okända för kärlekens
skull.
3. Morot
Vi alla behöver uppmuntran i vårt arbete för ett kärleksfullt
samhälle. Generellt brukar moroten fungera bättre än piskan.
Några feta löner är dock inte att vänta för
oss som vill organisera oss genom ickevåld för fred och rättvisa.
Lyckligtvis finns det ändå stora belöningar att håva
in. Den största tror jag är att man upplever att ens liv blir
mer meningsfullt ju mer man engagerar sig. Sen är det också
så att när man ger kärlek tenderar man att få tillbaks
kärlek. Inte alltid, men oftast. Det kan ibland kännas hopplöst
att kämpa för att motkrafterna är så starka. Därför
är det så viktigt att vi stöttar varandra. Vi måste
ge kärlek och uppskattning till varandra också för att
kampen ska kunna gå vidare. Med energi och värme från
vår omgivning orkar vi att hålla oss kvar i kampen i längden.
David Cortright säger i sin bok ”Gandhi and Beyond” att
”rörelser för politisk förändring behöver
långdistans löpare.” Då gäller det också
för oss att belöna oss emellanåt och fira segrarna på
vägen.
4. Mognad
Mänskligheten såg tidigare slavar som arbetsmaskiner, kvinnor
som lägre stående och afrikaner som arbetskraft att exploatera.
Dessa och andra förtryck finns fortfarande på vår planet
men är inte alls lika accepterade som innan och i vissa fall inte
lika utbredda längre. Vi har mognat etiskt som mänsklighet.
Detta har inte hänt automatiskt på något sätt. Varje
steg framåt mot en mer kärleksfull värld har tagits av
människor, som du och jag, som har agerat för specifika förbättringar
i samhället. Varje steg framåt har tagits av grupper och rörelser
av män och kvinnor som har visionerat om en bättre värld
och haft modet att kämpa för att visionen skulle förvandlas
till verklighet, ofta med en personlig kostnad.
När Martin Luther King tog emot Nobels fredspris den 10 december,
1964 sa han:
”Jag mottar idag detta pris med en bestående tro på
Amerika och en djärv tro på mänskligheten. Jag vägrar
acceptera tanken, att människan inte är något annat
än ett vrak och en spillra i den livets flod, som omger henne.
Jag vägrar acceptera tanken, att mänskligheten är
så tragiskt fjättrad i rasismens och krigets stjärnlösa
natt, att fredens och broderskapets ljusa gryning aldrig kan bli
verklighet.”
Vi har vandrat i blåsten i Vaggeryd för ett kärleksfullt
samhälle till minne av Martin Luther King. Låt oss med hopp
i sinnet gå ut i våra liv och leva i Kings anda med visionen
om kärlek för våra ögon och med ickevåld som
verktyg.
Tack!
Martin Smedjeback
*
Copyright
© TFF & the author 1997 till today. All rights reserved.
Tell a friend about this TFF
article
Send to:
From:
Message and your name
Get
free TFF articles & updates
|