TFF logo TFF logo
Peace by peaceful means
NONVIOLENCE Sitemap Areas we work in Resources Columns and art

Publications

About TFF

Support our work

Search & services

Contact us

 


Kärlekens evolution i vår värld

 

Av

Martin Smedjeback , TFF Associeret


25. februari, 2007


Fackeltåg för ett kärleksfullt samhälle på Martin Luther King dagen, Vaggeryd, 15 januari 2007

Vi har vandrat för kärleken. Kärleken är anledningen till att vi är här idag.
Vi har gått i ett fackeltåg för ett kärleksfullt samhälle. Vi vill vara med och bygga ett kärleksfullt samhälle.
Vi har marscherat för en växande kärlek i Vaggeryd och i världen. Vi vill växa i kärlek och av kärlek.
Vi gör detta till minne av Martin Luther King.

 

Om Martin Luther King, Jr. hade levt idag hade han firat sin 78:e födelsedag. Om han hade sett rubriken för vår marsch: Fackeltåg för ett kärleksfullt samhälle” tror jag att han hade lett stort och velat stå längst fram i tåget. Han talade nämligen ofta om byggandet av The beloved community. Det kärleksfulla samhället är nog den närmaste översättningen till svenska. När han tog emot Nobels fredspris 1964 sa han: ”En världsvid gemenskap som lyfter medborgerlig omsorg bortom stam, ras, klass och nation är i verkligheten ett rop på en allomfattande och villkorslös kärlek för alla människor.”

Jag har funderat på det här med kärlek. Trots att vi ofta pratar om kärleken och alla har en bild av den, är det svårt att sätta fingret på vad kärlek egentligen innebär. Jag har en bild av kärlek som jag skulle vilja dela med er. Det är kärlek i form av en lök. När jag tänker kärleken som en lök definierar jag kärlek som omsorg, medmänsklighet och empati. Vi kan agera och känna kärlek till olika saker och levande varelser. Jag tänker mig att skalen på en lök kan representera olika sorters kärlek riktade till olika källor. För varje skal når vi en djupare och en mer utvidgad kärlek. Men det är inte alltid smärtfritt. Det kan kosta på att älska. Det är alltid en risk man tar genom att gå ett skal längre in i löken. Tårar kan komma. Det vet alla som har skalat en lök. Individer går ofta genom flera skal i sitt liv. Jag tycker mig också se att mänskligheten har kommit längre och längre in i löken. Att vi som mänsklighet har gått genom fler och fler av kärlekens skal.

Om vi tittar bakåt kan vi se att vi rör oss genom en kärlekens evolution. Jag skulle vilja vandra med er genom mina olika kärleksskal.


Första skalet:
Kärlek till saker och ting


När jag var liten hade jag och min tvillingbror varsin snuttefilt. Vi älskade våra snuttefiltar över allt annat. När de skulle tvättas satt vi och stirrade in i tvättmaskinen tills de var klara. När vi var på semester hade personalen på ett hotell tagit dem för tvättning. Jag blev helt hysterisk och visste inte vad jag skulle göra. Men på något sätt överlevde jag och idag klarar jag mig utan min snuttefilt.

Det är inte fel att tycka om och vårda sina saker. Men denna kärlek är en envägskommunikation. Det första skalet på en lök är det mest ytliga och det är torrt, utan liv. Så är det också med det första kärleksskalet. Trots detta verkar det som om vi har svårt för att gå bortom kärleken till våra prylar. I vårt samhälle idag känns det som om vi upphöjer kärleken till våra saker och ständig ekonomisk tillväxt till skyarna.

När Martin Luther King tog emot Nobels fredspris i Oslo 1964 betonade han i sitt tal faran med ett samhälle som endast har kärleken för sakerna för sina ögon:
”Vi måste snabbt gå från ett sakorienterat samhälle till ett personorienterat samhälle. När maskiner och datorer, profitbegär och egendomsrättigheter värderas högre än människor då kommer aldrig den enorma trillingen av rasism, materialism och militarism att kunna bekämpas.



Andra skalet:
Kärlek till sig själv


Det är livsviktigt att älska sig själv. Allt för många tvivlar på sitt eget värde eller känner inte tillräckligt mycket kärlek från sin omgivning. Ibland resulterar det till och med i självmord. Det är viktigt att vi uppmärksammar när en människa mår dåligt så att vi kan rycka in innan detta hemska händer.

Kärleken till sig själv är fin och nödvändig. Men det kan bli fel om det stannar där. Reklamskyltarna och reklamsnuttarna på TV:n uppmanar oss ständigt att unna oss själva nya prylar och att spendera pengar på oss själva. Inte konstigt om egoismen ökar i ett samhälle där vi 100-tals gånger om dagen uppmanas att konsumera för vår egen njutning och nöje. Trots företagens lockelser om att spendera mer pengar på dig själv så är det ändå som tur är många som lyckas att ge kärlek till andra.

 

Tredje skalet:
Kärlek till sin familj


Den 8 juni 2006 föddes Joel Smedjeback. Han är mitt första syskonbarn. Han är en välmående, glad och väldigt vacker liten kille. Jag är nog inte den enda vars hjärta har smält när jag såg min nyfödda släkting. Kärleken till våra familjer är något vi ska ta vara på. Men om vi stannar vid detta kärleksskalet och inte vill gå vidare kan det gå snett. Det har jag lärt mig av Ronja Rövardotter (bok av Astrid Lindgren).

Ronja Rövardotter tillhörde Mattisrövarna och Borkarövarna levde på andra sidan Helvetsgapet. De två rövarbanden var bittra fiender. Men Ronja lärde känna Birk som tillhörde det andra rövarbandet. De blev bästa vänner. En dag tog Mattis Birk tillfånga. Han visade upp sitt byte för ärkerivalen Borka. Mattis krävde att Borka och hans rövarpack skulle ge sig av från hans borg annars ska han spärra in Birk i fängelsehålan. De två rövarbanden stod på varsin sida av Helvetesgapet som skiljde den spruckna borgen åt i två delar. Mattis hade i sin fånge ett säkert övertag gentemot sin fiende. Han skulle tvinga Borka att lämna borgen. Då hände det helt oväntade. Ronja vågade språnget. Hon kastade sig över Helvetsgapet till den andra sidan. Hon gjorde sig själv till fånge hos fienden. Ronja vågade riskera kärleken från sin familj för en större kärlek. Hennes pappa blev förkrossad, men till slut ledde Ronjas språng till att de båda rövarbanden försonades. Det kan kosta på att gå från det ena skalet till det andra. Men kärleken vinner på det i längden. Det har Ronja lärt mig.


Fjärde skalet:
Kärlek till sitt folk


Det var 1994 och jag spenderade ett år i USA som au pair. Jag försökte att passa in i kulturen. Försökte se ut som och låta som en amerikan, men jag lyckades inte riktigt. Då var det så skönt att sätta mina fötter på Svenska Kyrkan i New York. När jag klev över deras tröskel kände jag doften av kanelbullar och hörde svenska röster. Jag satte mig ner och njöt av svenskt kaffe, Marabou mjölkchoklad och en svensk dagstidning. Jag var hemma igen, i alla fall i en eftermiddag.

Kärleken till sitt eget folk, till sitt språk och kultur är aldrig fel. Däremot vet vi hur fel det kan bli om vi trycker ner andra folk, som ser lite annorlunda ut, som låter konstigt och klär sig på ett annat sätt. Ingen visste detta bättre än Martin Luther King. I Atlanta, Georgia där han föddes den 15 januari 1929, 78 år sedan idag, var svarta förbjudna att sitta på vissa platser i bussarna, på vissa restauranger och simhallar. När Martin började i högstadiet åkte han buss till andra sidan av stan. Reglerna för bussarna var att svarta endast fick sitta längst bak. Även om de vita sätena var lediga var de svarta tvungna att stå. Martin var tvungen att alltid gå längst bak i bussen, men han hade sina tankar längst fram. Han sa till sig själv ”att någon gång ska jag sätta min kropp där mina tankar är”.
I kampen mot förtrycket av de svarta var det vissa av de svarta som själv började använda rasistiska tankar. De ville inte ha med vita i demonstrationstågen och de pratade om Black power - svart kraft. Martin Luther King och många med honom vände sig mot detta. De menade att protesterna skulle vila på etik, ej på hudfärg och att det skulle vara ett nederlag att inte ha med vita. Vissa vita hade till och med gett sitt liv i kampen mot rasismen i USA. Kings slutsats var att den vite behöver den svarte och den svarte behöver den vite.


Femte skalet:
Kärlek till människorna i sitt land


I augusti förra året var jag i Sudan och arrangerade en ickevåldskurs tillsammans med Kristna Fredsrörelsen partnerorganisation SONAD (Sudanese Organisation for Nonviolence and Development). Där träffade jag bland andra Flora, en kristen kvinna i 30-årsåldern från södra Sudan. Hon hade blivit både arresterad och torterad under inbördeskriget mellan norra och södra Sudan. ”Jag brukade hata muslimerna, de från norr”, berättade hon för mig. ”Vi lärde oss sen barnsben att hata dem. Men på SONAD:s workshops träffade jag så många bra personer från norr så det var omöjligt för mig att längre hata dem”. Nu är Rafat en av mina bästa vänner, säger hon och ger ett varmt leende till en muslimsk man som sitter bredvid henne.

Att kunna känna kärlek för motståndaren efter ett inbördeskrig är en fantastisk sak att bevittna. I Sverige var det länge sedan vi var i något krig. Ändå händer det att jag sörjer över att kärleken i vårt land inte är större. Jag är vän till en familj som kom från Kosovo. De var skakade och traumatiserade av det krig som hade drabbat deras land. De fick ändå vänta på uppehållstillstånd i sex hela år. Dottern blev apatisk och låg livlös i flera månader. Hennes mamma gick in i en depression av oförmågan att kunna hjälpa sitt eget barn. Detta inträffar i Sverige idag där vi och kanske särskilt våra politiker håller fanan högt och talar om Sverige som ett föredöme när det gäller att värna om mänskliga rättigheter.


Sjätte skalet:
Kärlek till mannen

I landet Egalia är det kvinnorna som leder alla företag, som sitter i riksdagen och som sköter jordbruk och fiske. Männen tar hand om barnen och lagar maten i hemmet. I landet Egalia är det män som sminkar sig och som blir betraktade som sexobjekt. Språket i Egalia reflekterar att det är kvinnorna som har makten. Istället för människa heter det kvinniska, istället för sjöman och köpman heter det sjökvinna och köpkvinna.

Landet Egalia finns inte i verkligheten utan i en bok som heter ”Egalias döttrar” av Gerd Brantenberg. Boken fick mig att inse hur mycket män fortfarande styr och ställer över kvinnor. Jämställdheten har gått långt framåt men vi män måste anstränga oss mer för att ge en jämlik plats åt kvinnan. Samtidigt måste kvinnan kämpa för att uppnå den makt som är rättmätigt deras. Det räcker inte att vi älskar mannen och har mannen som norm i vårt samhälle. Vi måste också älska kvinnan. Både män och kvinnor, tror jag skulle tjäna på att fokusera på att vi alla är människor, istället för att dela in allt efter vilka kön vi tillhör. Det skulle befria både män och kvinnor.

 

Sjunde skalet:
Kärlek till mänskligheten


År 2000 åkte jag på en resa till Indien. Det var en spännande resa med många upplevelser men minnena har långsamt blivit allt mer suddiga förutom ett av dem som fortfarande är glasklart. Minnet är från när jag och min resegrupp kom fram till ett extra flott hotell. Utanför hotellet låg indier och tiggde på vägen. Snart låg jag i ett skönt bad på mitt hotellrum. Jag njöt av ett väldoftande bad med en svalkande dryck men njutningen förtogs när jag tänkte på de lidande indierna utanför mitt hotellrum. Några av dem kanske skulle svälta ihjäl inatt för att de inte ens hade pengar att köpa ris för. Jag har aldrig behövt oroa mig för att få mat i magen eller tak över huvudet. Jag kan till och med åka på exotiska resor, även när jag var student och inte hade tjänat mycket pengar i mitt liv. Varför finns denna groteska orättvisa? Det enda som var skillnaden mellan oss var att jag hade turen att födas i rika Sverige och indierna hade haft oturen att födas i fattigdom i Indien. Där i mitt sköna bad i Indien insåg jag och kände jag denna orättvisa, men var tvungen att erkänna för mig själv att denna orättvisa blev inte ett enda dugg mindre när jag kom hem till Sverige.

Hur skulle jag hantera denna orättfärdighet? Kunde jag göra något åt den? Jag fann svar på dessa frågor i en bok jag hittade i en bokaffär i Indien samma sommar. Boken hette ”Praktisk etik” av Peter Singer. Författaren beskriver bland annat ett hypotetiskt exempel där en man går förbi en sjö. Han har tagit på sig sin nyköpta kostym som kostade en förmögenhet. När han närmar sig sjön ser han ett litet barn som håller på att drunkna. Om han inte direkt hoppar i vattnet kommer barnet att dö. Mannen väljer att inte rädda barnet för att vattnet kommer att förstöra hans kostym. Är hans handling försvarbar rent etiskt?
Jag gissar att alla ni som läser detta säger nej, med emfas. Är det också så att ni håller med om Artikel 1 i deklarationen om de mänskliga rättigheterna som lyder: ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.” Mer än 30 000 människor dör varje dag av fattigdomsrelaterade orsaker. Om resurser till mat, rent vatten och medicin hade funnits till dessa människor hade de överlevt. Då ställs frågan till oss: Om vi inte tvekar att betala ett högt pris (kostnaden för en dyr kostym: flera tusen kronor) för att rädda ett barn i en sjö vi går förbi, hur kan vi avstå från att rädda människor som lever i absolut fattigdom i syd när vi har all möjlighet att göra detta genom diverse organisationer som räddar liv varje dag? Peter Singer menar att vi som lever i den rika världen borde åtminstone kunna skänka 10 % av vår lön till de fattiga i vår värld och på det viset rädda många människor.

Martin Luther King skriver i ”Kaos eller gemenskap?” från 1967:


”Armodet är inget nytt. Vad som är nytt är emellertid, att vi nu äger resurserna att göra slut på det.”/.../Varför skall det finnas hunger och brist i något enda land, i någon enda stad, vid något enda bord, när människan äger resurserna och kunskaperna för att fylla hela den mänskliga tillvarons grundläggande behov?”

 

Åttonde skalet:
Kärlek till alla levande varelser


Jag tror det var 1998. Jag hade börjat studera i Lund men jag bodde fortfarande hemma hos mina föräldrar. Jag har ett väldigt tydligt minne av ett besök på Lunds stadsbibliotek. Jag hade hört talas om en bok som hette ”Djurens befrielse” av Peter Singer. Den handlade om hur hemskt vi människor behandlar djur genom djurförsök och i köttindustrin. Den påstår också att det mest etiska skulle vara att på grund av detta bli vegetarian. Jag var lockad av tanken även om jag inte kände till så mycket om frågan och jag var ännu inte övertygad. Men jag valde medvetet att inte låna hem boken, för jag gissade att om jag skulle läsa boken skulle det vara svårt för mig att värja mig och jag skulle känna mig tvungen att bli vegetarian. Detta skulle bli besvärligt så länge jag bodde hemma eftersom min familj var en utpräglad köttätarfamilj. Jag var för bekväm för att ta detta steg, att hoppa över till nästa skal. Jag kände mig inte redo för det. När jag flyttade in i studentboende läste jag ”Djurens befrielse” och mycket riktigt kunde jag inte värja mig. Jag kände då att det enda riktiga för mig var att bli vegetarian.

Detta kärlekens skal är ett av de nyare skalen i mänsklighetens kärleksresa. Idén om att också djuren har vissa rättigheter och att det är människans ansvar att vårda djuren väl är bara några årtionden gammal. Fortfarande på jorden idag tror de flesta människor att djuren är våra ägodelar som vi kan plåga och döda precis som vi vill. Men idag finns det djurskydd i många länders lagar, inklusive Sverige där vi också har en djurskyddsmyndighet, som visserligen är nedläggningshotad. Fler och fler människor väljer också att avstå från att äta kött för att bespara djuren lidande och en tidig död.


Nionde skalet:
Kärlek till hela planeten


Tåget som skulle ta mig till Vaggeryd idag var inställt. Träd nedblåsta på spåren hindrade min tur på spåret. Det var på grund av orkanen som har blivit känd som ”Per”. Det är svårt att koppla specifika väderfenomen till den generella utvecklingen av vårt klimat, men tydligt är det att vårt klimat på jorden håller på att förändras oroande snabbt på grund av människans aktiviteter.

Forskarna har vetat det länge men nu börjar nyheten sprida sig i dagstidningar, TV och till och med på bio genom Al Gore’s ”En obekväm sanning”. Låt orkaner, tsunamis och rekordvarma år vara en väckarklocka till oss människor att vår levnadsstil med ständigt stigande konsumtion, flygresor till exotiska badstränder och daglig färd med oljeslukande bilar inte håller i längden. Redan nu drabbas miljoner människor och andra varelser av miljökatastrofer som följd av vår slösande livsstil. Om vi har kärlek till planeten, medmänniskor, djur och till och med oss själva så behöver vi börja tänka om vår utveckling och planera för alternativ till transport och produktion. Kanske du kan ta cykeln istället för bilen ibland, kanske avstå från en flygresa och ta tåget till ett närmare resmål? Det är svårt att älska en hel planet men kanske kan Fuglesangs promenader i rymden hjälpa oss att se på vårt vackra sköra blå klot med omsorg.


Would you be reading this now,
if it wasn't useful to you?

Then please support TFF's work for peace
and make an honour payment to this site


 

 

Fyra möjliga vägar till större kärlek


Vi har rört oss från första skalet: kärleken till saker och ting ändå in till nionde skalet: kärleken till planeten. Detta var mina tankar kring kärleken. Ni har säkert andra kärleksskal och helt nya lär med säkerhet komma i framtiden. Tydligt för mig är i alla fall att vi som mänsklighet har vi redan kommit långt på kärlekens väg och detta ska vi vara stolta över. Samtidigt har vi ännu inte lyckats nå fram till den vision Martin Luther King hade om ett kärleksfullt samhälle där alla på jorden lever i fred, frihet och rättvisa.

Vad är det då som behövs för att nå längre på kärlekens väg? Jag tror att det behövs fyra MO:n: motstånd, mod, morot och mognad.


1. Motstånd
Vi behöver göra ickevåldsligt motstånd mot det som är destruktivt , orättvist och våldsamt i vår värld. Parallellt med detta behöver vi bygga det som är gott; rättvis handel, metoder för att lösa konflikter utan våld och ett samhälle som är till för alla på lika villkor. Detta är de två hörnstenarna i ickevåld: att kämpa ickevåldsligt mot onda strukturer och att bygga det kärleksfulla samhället.
Joan Baez, den amerikanska sångerskan kallar ickevåld för ”organiserad kärlek”. Det är inte främmande för oss att vi organiserar vår kärlek på familjenivå. Vi vet att det inte räcker med att ge vårt barn en kram. För att räknas som en kärleksfull förälder krävs det också att du uppfyller barnets materiella behov: till exempel mat, kläder och tak över huvudet. Rimligen borde samma komponenter vara relevanta för kärlek i de andra lökskalen. När det gäller kärlek på samhällsnivå krävs det att vi också organiserar oss – att vi går tillsammans i föreningar och grupper som gemensamt kämpar för ett bättre samhälle.
När Martin Luther King tog emot Nobels fredspris 1964 utvecklade han sina idéer kring hur visionen skulle förverkligas. ”Vi kommer att använda direkt aktion mot orättvisor trots att regeringen och andra officiella organ låtit bli att agera. Vi kommer inte att lyda orättfärdiga lagar eller orättvisa regler. Vi kommer att göra det fredligt, öppet och glatt, för vårt mål är att övertyga. Vi använder ickevåldsmetoder för att vårt mål är ett samhälle i fred. Vi kommer att försöka övertyga med ord, men om våra ord inte räcker till kommer vi att försöka övertyga genom våra handlingar. Vi kommer alltid att vara villiga att samtala och söka kompromisser, men vi är redo att lida om det blir nödvändigt och till och med riskera våra liv för att bli vittnen för sanningen på det sätt som vi uppfattar den.”


2. Mod
Det krävs också mod för att leva i kärlek. Alla som har älskat vet att man måste göra sig sårbar. Man ger kärlek och hoppas att få den besvarad. Man riskerar att bli besviken. Det kräver mod. Det kräver också mod att utvidga sin kärlek till nya skal, nya områden. Du kan riskera att bli förlöjligad och bli behandlad som udda eller besvärlig. I Sverige har vi levt i fred i nästan 200 år. En sak som vi skulle kunna ha modet att göra är att stegvis avmilitisera vårt land. Vårt land skulle kunna vara det land i Europa som tar första steget mot en värld utan vapen. Låt oss inspireras av Ronja Rövardotters mod, att hoppa ut i det okända för kärlekens skull.


3. Morot
Vi alla behöver uppmuntran i vårt arbete för ett kärleksfullt samhälle. Generellt brukar moroten fungera bättre än piskan. Några feta löner är dock inte att vänta för oss som vill organisera oss genom ickevåld för fred och rättvisa. Lyckligtvis finns det ändå stora belöningar att håva in. Den största tror jag är att man upplever att ens liv blir mer meningsfullt ju mer man engagerar sig. Sen är det också så att när man ger kärlek tenderar man att få tillbaks kärlek. Inte alltid, men oftast. Det kan ibland kännas hopplöst att kämpa för att motkrafterna är så starka. Därför är det så viktigt att vi stöttar varandra. Vi måste ge kärlek och uppskattning till varandra också för att kampen ska kunna gå vidare. Med energi och värme från vår omgivning orkar vi att hålla oss kvar i kampen i längden. David Cortright säger i sin bok ”Gandhi and Beyond” att ”rörelser för politisk förändring behöver långdistans löpare.” Då gäller det också för oss att belöna oss emellanåt och fira segrarna på vägen.


4. Mognad
Mänskligheten såg tidigare slavar som arbetsmaskiner, kvinnor som lägre stående och afrikaner som arbetskraft att exploatera. Dessa och andra förtryck finns fortfarande på vår planet men är inte alls lika accepterade som innan och i vissa fall inte lika utbredda längre. Vi har mognat etiskt som mänsklighet. Detta har inte hänt automatiskt på något sätt. Varje steg framåt mot en mer kärleksfull värld har tagits av människor, som du och jag, som har agerat för specifika förbättringar i samhället. Varje steg framåt har tagits av grupper och rörelser av män och kvinnor som har visionerat om en bättre värld och haft modet att kämpa för att visionen skulle förvandlas till verklighet, ofta med en personlig kostnad.


När Martin Luther King tog emot Nobels fredspris den 10 december, 1964 sa han:


”Jag mottar idag detta pris med en bestående tro på Amerika och en djärv tro på mänskligheten. Jag vägrar acceptera tanken, att människan inte är något annat än ett vrak och en spillra i den livets flod, som omger henne. Jag vägrar acceptera tanken, att mänskligheten är så tragiskt fjättrad i rasismens och krigets stjärnlösa natt, att fredens och broderskapets ljusa gryning aldrig kan bli verklighet.”


Vi har vandrat i blåsten i Vaggeryd för ett kärleksfullt samhälle till minne av Martin Luther King. Låt oss med hopp i sinnet gå ut i våra liv och leva i Kings anda med visionen om kärlek för våra ögon och med ickevåld som verktyg.
Tack!


Martin Smedjeback

 

*

Copyright © TFF & the author 1997 till today. All rights reserved.

 

Tell a friend about this TFF article

Send to:

From:

Message and your name

Get free TFF articles & updates


NONVIOLENCE Sitemap Areas we work in Resources Columns and art
Publications About TFF Support our work Search & services Contact us


The Transnational Foundation for Peace and Future Research
Vegagatan 25, S - 224 57 Lund, Sweden
Phone + 46 - 46 - 145909     Fax + 46 - 46 - 144512
www.transnational.org

© TFF 1997 till today. All righs reserved.