TFF logo TFF logo
Ex-Yugoslavia - The Balkans
BALKANS Sitemap Areas we work in Resources Columns and art

Publications

About TFF

Support our work

Search & services

Contact us

 


Recension
Balkan i ögonhöjd

 

Av

Sören Sommelius

22:e mars, 2007


Balkan – gi meg en dag … skildringer fra Balkan
Leif Magne Helgesen
Per-Anders Rosenkvist (foto)
Kulturhuset forlag, Stavanger


Mediernas intresse för Balkan har svalnat eller dött. På 90-talet skapade de jugoslaviska sönderfallskrigens brutala våld svarta rubriker. Dagens brutala fred ofta med misär och utan framtidshopp är inte massmedial. I våra medier är nyheterna mest finstilta och sällan annat än notiser. Många hade åsikter om krigets parter, ingen tycks bry sig om fredens orättvisor.

I Norge har i dagarna utkommit en skrift som bryter den tystnaden, ”Balkan”, en bok med reportage i text och bilder från många delar av regionen. Författaren Leif Magne Helgesen är teolog och sjömanspräst som under åren 2000 – 2003 arbetat på Balkan för norska Kirkens Nødhjelp. Fotografen Per Anders Rosenkvist, med helsingborgska rötter, undervisar i fotojournalistik vid Høgskolan i Oslo.

Helgensen och Rosenkvist berättar i sin bok om tillvaron i olika delar av Balkan. Det här är en bok skriven i ögonhöjd, med skildringar av människors skiftande villkor under 2000-talets första decennium, med alla ärr efter 90-talets konflikter och krig. Här finns inga etniska glasögon i porträtten av serber, albaner, muslimer och romer. Krigens historia och analys av den aktuella politiska analysen står inte i fokus, mera då civilas umbäranden och utsatthet.

Bokens första avsnitt handlar om munkar i det serbiska klostret Decani, i västra Kosovo, det största serbisk-ortodoxa kloster överhuvud. En av prästerna, fader Miron, berättar – utan hatiska ordalag – om hur alla de fyra kloster han tillhört har plundrats och bränts av kosovoalbansk mobb. Värst var det under upploppen i mars 2004. I dag bevakas klostret av italienska stridsvagnsutrustade KFOR-soldater.

Vad händer om KFOR lämnar Kosovo nu den finske medlaren Marti Ahtisaari rekommenderar att Kosovo blir självständigt? Helgesen undviker frågeställningen, antagligen klokt. I stället låter han – och Rosenkvist – personerna berätta. En av de serbiska munkarna säger att ”detta är vårt hem. Allt vi önskar är att få leva i fred”. Samtidigt lyser hans rädsla för framtiden igenom:
”I Kosovo är det säkraste vårtecknet att hus sätts i brand …”

Ett annat avsnitt skildrar staden Oblic helt nära Kosovos huvudstad Pristina. Här förstördes den 18 mars 2004 nittio serbiska hus. Staden hade tidigare skyddats av norska KFOR-soldater. Helgesen skriver: ”Detta skedde i fredstid. I Kosovo är fred krig.”

Några sidor längre fram skiftar perspektivet. Samma dagar som Oblic skövlades angrep en serbisk mobb som hämnd den kosovoalbanska moskén i Belgrad. Där träffar man muftin, som berättar att den montenegrinske ortodoxe biskopen i Belgrad kom till moskén under oroligheterna för att försöka skydda den.


Would you be reading this now,
if it wasn't useful to you?

Then please support TFF's work for peace
and make an honour payment to this site



I Albaniens huvudstad Tirana besöker Helgesen och Rosenkvist under påskdagarna både den välbesökta ortodoxa kyrkan och representanter från landets största minoritet, romerna. I Makedonien träffar de fler romer i Shutka nära Skopje, Europas största romabosättning med 30 000 romer eller fler. Några är flyktingar från Kosovo, där en stadsdel med 5 000 romer i den delade staden Mitrovica totalförstördes sommaren 1999, efter Natos bombningar.

Den mångfald som har funnits på Balkan gav regionen dess egenart. Många urgamla band mellan folk och kulturer slets sönder under krigen. Annat finns kvar. Det är lätt att vara pessimist om framtiden, men väldigt mycket beror nu liksom tidigare på hur omvärlden agerar.

Per-Anders Rosenkvists fotografier i svartvitt återger olika dimensioner av det balkanska. Särskilt gillar jag bilderna från brassmusikfestivalen i byn Guca i södra Serbien, som invanderas några dagar varje år av hundratusen entusiaster för att lyssna på den slags musik som Emir Kusturica använt i sina filmer. Själve Miles Davis var där en gång på 70-talet.

Sören Sommelius
sosommelius@hd.se

*

 

Copyright © TFF & the author 1997 till today. All rights reserved.

 

Tell a friend about this TFF article

Send to:

From:

Message and your name

Get free TFF articles & updates


BALKANS Sitemap Areas we work in Resources Columns and art
Publications About TFF Support our work Search & services Contact us


The Transnational Foundation for Peace and Future Research
Vegagatan 25, S - 224 57 Lund, Sweden
Phone + 46 - 46 - 145909     Fax + 46 - 46 - 144512
www.transnational.org

© TFF 1997 till today. All righs reserved.