|
Irak är
inte Vietnam
Av
Sören
Sommelius
22:a mars, 2007
Noam Chomsky & Gilbert Achcar
Perilous Power
The Middle East and US Foreign Policy
Dialogues on Terror, Democracy, War, and Justice
Förord Stephen Shalom
Paradigm Publishers
Boulder & London 2007
President Bush lanserade i sitt årliga State of the Union-tal i
januari vad han med sitt cyniska språkbruk kallade för en ”Ny
väg framåt i Irak”. Bush vill att USA ska utöka
sina trupper med 21 000 man och att den irakiska regeringen ska satsa
70 miljarder kronor på infrastruktur i landet, också för
att skapa nya jobb, vilket är akut. Arbetslösheten i det krigshärjade
Irak ligger mellan 30 och 50 procent.
USA hävdar att man redan använt 140 miljarder kronor på
återuppbyggnad (av det man har bombat sönder). Inte så
få av dessa lönsamma kontrakt har gått till det gigantiska
företaget Halliburton, vars tidigare chef var nuvarande vicepresidenten
Dick Cheney.
Vad har det blivit av den här mångmiljardsatsningen? Ingenting.
Invånarna i Bagdad har nu betydligt sämre tillgång till
vatten och el än före invasionen i mars 2003.
I Indien använder man nu termen ”bofors” i formuleringar
som ”there is something bofors in it”, det är något
skumt med det här. Bland Irakkrigets kritiker i USA har man lanserat
begreppet att bli ”halliburtoned”, som synonymt med att bli
plundrad.
Satsningen på att skapa nya jobb är från USA:s sida ett
försök att ge sken av att man är engagerad i att återskapa
det civila samhälle man brutal förstört, av att bygga demokrati.
Till en början motiverade USA kriget med att Irak utgjorde en fara
för världsfreden genom sina massförstörelsevapen.
När detta inte höll hette det att man av omsorg för det
irakiska folkets ville avsätta en grym diktator för att skapa
välstånd och bygga demokrati, ett föredöme som skulle
sprida sig till grannländerna.
Än färre svalde dessa lögner än den första.
Efter krigets första halvår gjordes i november 2003 av Gallup
en undersökning i Bagdad om vad folk trodde var den egentliga anledningen
till att USA invaderade Irak. En procent svarade att kriget syftade till
att skapa demokrati i landet. Fyra procent menade att det handlade om
massförstörelsevapen. 43 procent var övertygade om att
krigets krassa syfte var att USA ville komma över Iraks olja.
I en ny bok av Noam Chomsky & Gilbert Achcar säger Chomsky att
”om Mellanöstern inte hade haft världens rikaste oljetillgångar
skulle USA inte ha brytt sig mer om regionen än om Antarktis”.
Kriget handlar om makten över oljan, inte om något annat, menar
författarna och det är svårt att inte instämma.
”Perilous Power” (Farlig makt) handlar om Mellanöstern
och USA:s utrikespolitik efter elfte september. Den utkom i början
av januari och består av samtal mellan Chomsky, i dag en av världens
mest citerade politiska debattörer, och Gilbert Achcar, regelbunden
skribent i Le Monde Diplomatique och knuten till Universitetet i Paris,
efter att länge ha levt i Libanon. Stephen H Shalom, professor vid
amerikanska William Paterson-universitetet, har lett en rad samtal mellan
Chomsky och Achcar och sedan redigerat utskrifter, i samarbete med författarna.
De senaste samtalen hölls i slutet av juli 2006.
Efter Bushs tal i januari menade många kommentatorer att Bush gjorde
samma misstag som Richard Nixon i Vietnam genom att tro att USA skulle
kunna vinna kriget genom att skicka fler soldater.
Det är en felaktig slutsats, hävdar Chomsky och Achcar. Irak
är inte Vietnam. USA kunde - om än skamfilat - lämna Vietnam
utan att det fick alltför långtgående storpolitiska konsekvenser.
Så är inte fallet vad gäller kriget i Irak, skriver författarna.
Den stora skillnaden är - oljan.
Iraks oljereserver är världens tredje största. De öppnas
nu för exploatering av västerländska oljeföretag.
Den nya lag som den irakiska regimen ska anta i dagarna (eller möjligen
redan antagit) kommer att ge de stora oljeföretagen som BP, Shell
och Exxon 30-åriga kontrakt på utvinning av irakisk råolja,
för första gången sedan oljeindustrin nationaliserades
1972. Under en inledande fas kommer oljebolagen själva att ta hem
tre fjärdedelar av vinsten.
Av världens oljereserver finns nu 25 procent i Saudiarabien,
12 procent i Irak och 8 procent i Kuwait. Den som kontrollerar dessa tre
länder kontrollerar bortåt halva den globala oljereserven.
Skulle USA tvingas lämna Irak utan en lydig klientregim och om ”demokrati”
införs i landet kommer shiamuslimerna, den största etniska gruppen,
att ta över makten och sannolikt söka allianser med Iran, tror
Chomsky och Achcar.
Redan i dag finns ”Asian Energy Security Grid”, en organisation
som främst handlar om Rysslands och Kinas olja, men där fler
länder, som Indien, kan ansluta sig. Skulle Irak och Iran följa
efter skulle konsekvenserna för USA och för Västvärlden
kunna bli förödande, menar författarna.
Och det är det som är poängen med Chomskys resonemang.
Oljan är inte målet för kriget, snarare ett medel för
USA för att kunna bibehålla dagens oinskränkta världsherravälde
genom kontrollen av energikällorna.
”Ett amerikanskt tillbakadragande från Irak skulle innebära
en total katastrof för USA:s ambitioner till världsherravälde”,
skriver Noam Chomsky: ”USA skulle reduceras till en andrarangs stat
i det globala maktspelet”, … ”en mardröm för
Washington”.
Mardrömmen blir än värre av det inte bara finns en förlorare
i maktspelet utan en vinnare: Kina. Genom allianser med de asiatiska oljeländerna
kan världsordningen förändras dramatiskt.
Om Chomskys och Achcars resonemang är riktigt innebär det att
USA under inga omständigheter kommer att lämna Irak och att
risken för ett utdraget och än blodigare krig är stor.
I förlängningen finns en annan än värre risk, en öppen
konfrontation mellan USA och Kina. Författarna för dock inte
sitt resonemang vidare på den punkten.
För Noam Chomsky sitter den enda rimliga hållningen till den
här sortens maktpolitiska spel i ryggraden: ”Inga imperiemakter
har någon som helst rätt att bestämma över någon
annan”. Den dag en amerikansk regim utgår från den principen
och börjar agera inom ramen för internationella organisationer
blir världen bättre och fredligare.
Sören Sommelius
sosommelius@hd.se
*
Copyright
© TFF & the author 1997 till today. All rights reserved.
Tell a friend about this TFF
article
Send to:
From:
Message and your name
Get
free TFF articles & updates
|