Ett
nytt år i Tsunamins tecken
PressInfo #
206
30:e
december 2004
Av
Gudrun
Schyman,
Christina
Spännar
& Jan
Öberg
Är Moder Jord
måhända rasande? I så fall har hon bra
anledning. De obegripliga proportionerna av den
mänskliga tragedin i Asien ger oss den mest
seriösa möjligheten på årtionden
att tänka om på djupet; hur vi handlar, vad vi
gör och hur vi prioriterar vår gemensamma
värld.
Om mänsklig säkerhet hade
varit det huvudsakliga tankesystemet, istället
för militär säkerhet, skulle vi troligen
inte ha upplevt så mycket död och
förstörelse som vi nu varit med om. Om
regeringar hade gjort en någorlunda objektiv analys
om vad som hotar inte bara deras egna länder utan
mänskligheten och jorden - och förberett sig
på detta - skulle räddningsarbetet ha varit
bättre planerat. Om politik och ekonomi handlade om
människor och välfärd, inte makt och
vinst, skulle fler människor vara i livet i
dag.
Och om världen styrdes av ett
mindre mansdominerat tänkande är chansen
större att det skulle ha funnits en klarare
förståelse för ohållbarheten i det
"rationella" världssystemet. Istället kunde mer
vikt läggas på ett mänskligt rationellt
tänkande.
Moder Jord har alla skäl att
vara rasande, för vi skadar såväl henne
som varandra. Tsunamin är kanske ett tecken på
vad som komma skall, en tidig varning till oss alla att
ändra våra levnadssätt, vidga vårt
en-dimensionella perspektiv och frångå
vårt kortsiktiga tänkande. Ett tecken i slutet
av det gamla året på att vi, om vi ska
överleva, måste ändra våra
prioriteringar och riktlinjer och låta dem bli mer
förenliga med Jorden, genom varaktighet
istället för flyktighet.
Human
säkerhet kontra militär säkerhet
Rika och stora makter är redo
att föra krig, inklusive kärnvapenkrig, med ett
par minuters varsel. Men det fanns inget varsel eller
varning för de fattiga människorna i Asien,
ingen tanke på deras mänskliga säkerhet.
Vi hör talas om humanitära interventioner och
soldaters förmåga att hjälpa till vid
humanitära katastrofer. Men de flesta regeringar
verkar inte veta hur man handskas med någonting
såsom denna tsunami, ej heller med dess
efterföljder.
Medan världen, och speciellt
USA, spenderar groteska summor på sitt krig mot
terrorismen - alldrig ett betydelsesfullt problem i
termer av antal spillda liv och som i nuläget blott
producerar mer terrorism - ågnar man inte
någon seriös uppmärksamhet åt
fattigdomsproblematiken och den ekologiska
säkerheten. Istället spenderar man
världens knappa resurser på upprustning och
skär ned i den nationella
välfärdsbudgeten. Allt för att
tillfredsställa det militärindustriella
komplexets krav. Samtidigt som människors behov
ignoreras överallt annars.
Löv
under vatten
Till minnet om offren för tsunamin
Tofukuji Temple, Kyoto
@ Jan
Oberg 2004
Det finns ingenting som
liknar mänsklig säkerhet någonstans i
världen. Varför? På grund av vårt
generellt militära och mansdominerade
säkerhetsparadigm. På grund av våra
felaktiga prioriteringar. På grund av våra
hopplösa fyraåriga valcyklar som
förhindrar alla försök till
långsiktigt makrotänkande om världens
framtid. På grund av att mänskliga
rättigheter inte existerar för de fattiga, ej
heller för de än så länge
ofödda.
Medlidande
och vilja att hjälpa
Som väl är har
mänsklig omtanke visat sig gränslös
ännu en gång. Över hela världen har
godhjärtade människor hjälpt
humanitära organisationer att samla in pengar och
skänka föremål till offren. De har
uppmanat det egna landet att ta emot katastrofens offer.
De har använt den globala kommunikationen i form av
Internet och e-post för spridandet av medvetenhet.
Människor hjälper tillika varandra på
alla sätt de kan i tsunami-regionen.
Det är djupt rörande.
Mänsklig omtanke, empati och kärlek är
onekligen bland de starkaste krafterna i världen -
om de tillåts flyta fritt. Vilket de i normala fall
inte får.
En
Tsunami var annan dag, året runt - men få
bryr sig
Men vänta en minut!
Denna omtanke flyter fritt enbart
när den riktas mot icke-politiskt lidande. När
den är relaterad till ekonomi och politik gör
den det inte. Runt 50 % av jordens befolkning - eller
cirka 3 miljarder - lever fortfarande på mindre
än 2 dollar per dag (medan 300 000 amerikaner
årligen avlider av att äta för mycket och
för dåligt). I världen dör mellan 60
000 och 100 000 människor varje dag på grund
av fattigdom, behandlingsbara sjukdomar, AIDS och brist
på mat, rent vatten, skydd, kläder, medicin
och utbildning.
När detta skrivs, motsvarar
detta nästan en tsunami-katastrof var annan dag: 155
000 i onödan döda!
Alla de oskyldiga människor
som dör i en naturkatastrof rör vid våra
hjärtan. De som lika oskyldigt dör på
grund av global kapitalism, maktspel, krig och
överkonsumtion, rör inte vid våra
hjärtan. Varför? Troligtvis för att vi
innerst inne vet att de dör på grund av oss -
på grund av oss privilegierade, vi rika, vår
girighet, vårt mentala självförsvar och
vår underhållning. De dör för att
de måste - annars skulle resten av oss inte kunna
vältra oss i pengar, materialism och militarism.
För att trösta oss
själva har vi skapat begreppet hållbar
utveckling. Men självklart vet vi att alltsammans
är ohållbart även på kort sikt. Och
vi fruktar att saker och ting inte kan
förändras genom frivilligt agerande, utan bara
genom en accelererande global nedbrytning av
systemet.
Varje tanke att reducera de rikas
konsumtion bemöts med argument som
förebådar systemets kollaps. Vi behöver
mer konsumtion och mer ojämlikhet för att -
överleva. Men människor dör för att
detta inhumana system ska överleva.
Det är vår tids
största gåta att människor över hela
världen ännu inte har mobiliserats gentemot
denna självförstörande, ickerationella och
anti-etiska teori och politik!
Krig
rör inte heller vid våra hjärtan på
samma sätt
För en kort tid sedan
publicerade den mycket väl ansedda brittiska
tidskriften The Lancet en studie som
fastställde att omkring 100 000 irakier dött
sedan invasionen och ockupationen startade. FN-organ har
tidigare fastlagt att sanktionerna mot Iraks folk -
hälften av vilka är barn under 16 år -
resulterat i mellan 500 000 och 1 000 000 döda.
Denna tragedi skapade inte
hälften av den uppmärksamhet som nu riktas mot
tsunamin. Är det inte häpnadsväckande att
vi riktar mycket mindre uppmärksamhet mot
katastrofer skapade av oss själva och
där visar ringare omtanke och
medmänsklighet, när dessa tvärtom borde
skapa än mer uppståndelse eftersom de är
situationer vi skulle kunna göra något
för att förhindra och
förändra.
Krigssystemet drar dessutom
obegripligt stora summor, medan däremot
hjälpinsatser uteblir för världens
fördömda. Världens regeringar spenderar i
nuläget nära 1000 miljarder dollar
på upprustning. Kriget i Irak kostar USA 1 miljard
dollar i veckan! Ett varningssystem mot tsunamis, av den
typ som Japan har, påstås kosta - den i det
här sammanhanget ringa summan - av 20 miljoner
dollar.
Virgil Hawkins berättar
följande i sin avhandling om nutidens krig -
se
artikel om den här:
Att 89 % av alla döda under
1990-talet fanns i Afrika, 5 % i Europa, 4 % i Asien, 1 %
i Mellanöstern och 1 % i Amerika. Mer än 5
miljoner människor dog i Afrikas krig, 1,3 miljoner
i den demokratiska republiken Kongo, DRC, och 1,1
miljoner enbart i Sudan. Hawkins säger att
"konflikter som genomgående porträtteras i
media som större konflikter, såsom de i Kosovo
(8000-9000 döda, varav 2000 dödsfall som
inträffade innan NATO-bombningarna),
Israel-Palestina (2710 döda), Östra Timor (1000
döda), Nordirland (färre än 400
döda), var i själva verket
förhållandevis mycket små."
Vem brydde sig på riktigt om
de verkligt enorma förlusterna av människoliv?
Media och politiker i väst gjorde det i alla fall
inte. President Clinton som vare
sig brydde sig om folkmordet i
Rwanda eller
människorna i Serbien skall nu leda insamlingen av
privata medel tillsammans med Bush Senior...
Pengar
och dåraktighet
Nyhetsrapporter berättar att
ledande thailändska meteorologer träffades
på morgonen före jordbävningen. De
lät bli att utfärda ett alarm om tsunamins
anländande för att de trodde att de - om
varningen varit fel - skulle ha blivit avskedade av
regeringen och fått stänga ner sitt institut.
Varför? För att turismen är den viktigaste
inkomstkällan i Thailand.
Man kan välja att anklaga dem
- eller så kan man säga: sådan är
pengarnas makt! Sådan var den outtalade imagen av
den thailändska ledningen som spenderat väldiga
summor på att "bekämpa muslimer" i södern
och döda dem under förevändning av kriget
mot terrorismen. Ett sådant agerande ignorerar
fullständigt mänsklig och ekologisk
säkerhet. Detsamma gäller Indonesiens och Sri
Lankas regeringar, som även de under så
lång tid ödslat sina resurser på krig -
med stort stöd av världens vapentillverkare och
vapenhandlare.
Vilket liv skulle inte de fattiga
människorna - som nu dessutom härjats av denna
katastrof - ha kunnat leva om deras regeringar
strävat efter mer humana och mindre
mans-militaristiska värderingar?
Hopp,
trots allt
Tragedin efter tsunamin är
bortom all förståelse. Men den är
också en tidig varning till oss alla. Mänsklig
och ekologisk säkerhet måste nu hand i hand
ersätta militär säkerhet. Vad vi
behöver är en helt annorlunda uppsättning
av prioriteringar och global etik; det är vad
globaliseringen verkligen torde handla om.
Det nya året kommer knappast
att bli ett lyckligt år för världen om vi
inte använder tsunamitragedin konstruktivt till att
förstå och respektera principen om alltings
ömsesidiga beroende - och inse hur långt det
har gått här på jorden. De kommande
åren kan mycket väl innebära ökat
mörker.
Vi får dock inte ge upp
hoppet om att det finns tillräckligt med samlad
visdom och mod bland oss människor för att
fortfarande skapa fred med Moder Jord och med oss
själva.
Översättning: Tyko
Granberger
© TFF and the author 2004
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
You are welcome to
reprint, copy, archive, quote or re-post this item, but
please retain the source.
Would
you - or a friend - like to receive TFF PressInfo by
email?
|