Projektets
medarbetare
I alfabetisk
ordning
Josefin
Brumme
- arbetar med
personalfrågor för kommunledningskontoret. Hon
har läst Personal och arbetslivsprogrammet vid Lunds
universitet, där hon tog sin examen 2003. Innan dess
gick Josefin på musikfolkhögskola i två
år och valet mellan att satsa på en
yrkeskarriär som musiker och hennes nuvarande bana
var inte lätt. Musiken är fortfarande en viktig
del av livet. Oboespelet praktiserar hon numera genom att
vara medlem i Malmö akademiska orkester.
Josefin har vuxit upp i
Sverige med tyska föräldrar, och har
därmed från barnsben ett medvetande om
kulturskillnader. Ytterligare erfarenheter av
sådana fick hon under studier i Tyskland och som
volontär i ett internationellt arbetslag; "Hur man
kan förvåna med sådant som man
själv tycker är självklart".
"Jag är öppen
och orädd. Jag tror att jag är bra på att
lyssna, och försöker alltid förstå
andras värderingar även om jag inte
håller med. Samtidigt som jag ger mig i kast med
nya saker hela tiden, oroar jag mig lätt när
jag märker att det kanske inte var som jag trodde.
Jag skulle vilja ha lättare att tala inför
grupper, så det är ett utvecklingsområde
för mig. Språk är ett annat. Franskan och
spanskan vill jag friska upp, och det kan
förverkligas om jag bestämmer mej för det.
Egenskaper som jag uppskattar är strävan efter
att göra rätt, d v s rätt ur ett slags
moraliskt perspektiv, genom att reflektera över
handlingars faktiska konsekvenser för mig själv
och andra."
Dugagjin
Delija
- mera känd som
Dugan, är projektsekreterare. Han arbetar dels som
bostadssamordnare för Arbete och
försörjning, dels ingår han i
Fältgruppen, som tillhör Barn och familj. Som
bostadssamordnare har han ett bra samarbete med Ebo,
BA-bygg och andra hyresvärdar i Eslövs kommun.
I Fältgruppen arbetar Dugan med ungdomar tillsammans
med Dan Ottosson och Jonny Patron. Ett delmål i
detta arbete är att få föräldrarna
att ta en mer aktiv roll i ungdomarnas liv.
Dugan och hans hustru kom
till Sverige 1989 från Kosovo. I gymnasiet där
utbildade han sig till veterinärassistent och
fortsatte sedan på lärarutbildning, men
tvingades avbryta denna efter ett år för att
lämna landet. Han har arbetat inom Eslövs
kommun sedan år 2000.
Fritiden ägnar Dugan
åt familjen med tre döttrar, hunden och
fotboll. Man kan säga att familjen rotat sig i
Eslöv; "köper vi albaner ett hus, har vi genast
rötterna i grunden".
Gitte
Forstenberg
- är projektledare
för SMART (Svenska Med Arbetsplatsträning), som
skall underlätta för flyktingar och andra
invandrare att hitta vägen till arbetslivet. Hon har
mångårig erfarenhet av liknande
integrationsprojekt i flera olika kommuner, men även
som ledare för andra projekt där invandrare
varit målgrupp. För varje dag lär jag mig
mer och mer hur lika vi är.
"Jag läser mycket -
populärvetenskapliga böcker inom
arbetsområdet men också deckare. När tid
finns blir matlagning en passion. Mitt gamla hus vid
havet tycker jag mycket om. Där finns en 'vild'
trädgård som jag sköter med inspiration
från en gammal dam. Då hon på sin
morgontur såg en nykomling som Försynen
planterat bland hennes blommor hälsade hon den
'Välkommen skall du vara till min
trädgård!'"
Bild...
Laila
Grönvall
Text...
Iréne
Gunnehill
- är diakon i
Svenska kyrkan i Eslöv sedan 2002. Det diakonala
uppdraget innebär att på olika sätt
stötta människor i utsatta livssituationer.
Huvudinriktningen i Irénes tjänst är
barn, ungdom och familj.
En förmiddag i
veckan är Iréne på
Norrevångsskolan, där hon fungerar som vuxen
samtalspartner för elever i korridorer och på
caféet. Många av barnen på skolan har
utländsk bakgrund, och det är dem hon talar
mest med. En eftermiddag varannan vecka träffas
stödgruppen för kvinnor med utländsk
bakgrund. I hennes uppgifter ingår också att
hjälpa till att integrera inhemska
församlingsmedlemmar med dem som har annat ursprung.
Iréne har i sitt arbete kontakt med många
enskilda människor, varav en del har utländskt
ursprung.
Iréne har
ägnat hela sitt yrkesverksamma liv åt
flyktingar och invandrare. Innan hon blev diakon, var hon
lärare under tjugofem år. De sista fjorton
åren arbetade hon i Landskrona kommun med
asylsökande barn och ungdomar i
grundskoleåldern.
Sedan kände hon sig
slut som lärare och insåg att det var dags att
göra något annat. Dels var det otroligt
påfrestande med den nyckfulla flyktingpolitiken som
ändrades hela tiden, dels blev det problem i
arbetslaget med ett par nytillkomnas destruktiva
sätt att kommunicera. "Det var inte jobbigt med
elever, det hör till."
Iréne tillhör
kategorin 50+ och är egentligen rätt nöjd
med att hon vågade bryta upp och börja ett
"nytt liv". Hon är hemkär och ser inte fram
emot att sönerna ska flytta hemifrån.
Både hon och hennes man har sina rötter i
Västergötland, där de nu bygger ett
fritidsboende, som så småningom kanske blir
en mer permanent reträttplats. Iréne tycker
om att förena nytta med nöje, och det får
hon utlopp för när hon syltar och saftar. Hon
är mycket stolt över att ha en frys
överfull med sommarens och höstens frukt- och
bärskörd.
Jessica
Hall-Galbe
- är en av tre
kundvärdar på ebo (Eslövs bostads ab).
Hon ansvarar för 700 objekt och bland dessa
hjälper hon Dugagjin "Dugan" Delija på Arbete
och försörjning att finna lämpliga
lägenheter åt nyinflyttade flyktingfamiljer.
När problem uppstår och det är
svårt att få fram budskapet får Jessica
hjälp av Dugan.
Jessica har alltid
arbetat i serviceyrken och är utbildad florist. Hon
har också arbetat som frisör och
försäkringstjänsteman. "Jag är glad
och positiv och står för det jag säger.
Jag är bra på att kommunicera med
människor. Min man reser mycket och med tre ungdomar
blir det inte mycket fritid, men jag tycker om att
läsa, lyssna på musik och laga mat. Och
så ser jag till att min mormor, som är 98
år, har det bra i sin nya tillvaro på
äldreboendet."
Anders Hansson
- är
polisinspektör i Eslöv sedan 1999, då han
flyttade dit med familjen efter nitton år i
Helsingborg. Där arbetade han dels med vänster-
och högerextrema grupper, dels med
invandrarföreningarnas samarbetsorganisation. Anders
arbetar nu som ungdomsutredare men är också en
av två representanter för Polismyndigheten i
Skåne vad gäller 'hatbrottslighet', d v s
brott som har med främlingsfientlighet och homofobi
att göra. Konferenser om detta äger rum
på riksnivå några gånger om
året. Förutom sin polisutbildning har Anders
läst 10 poäng på IMER (Invandrare,
Minoriteter och Etniska Relationer).
"Jag är nog
rätt så öppen och jag vill alltid
lära mej något nytt. Det är alltid
spännande att lära nya saker. Gärna nya
utmaningar också. Jag är nog rätt
så strukturerad. Och så är jag rätt
så tyst av mej. Tänker mycket men pratar lite.
Jag lyssnar mycket hellre än jag pratar."
"Jag är
idrottsledare sedan många år, är
utbildad simtränare. Så springer jag och
tränar styrketräning nästan varje
dag."
Anders läser en hel
del med anknytning till arbetet och rekommenderar
"Rasrisk" av Mattias Gardell.
Bild...
Afrah Hussein
Omer
- kom till Sverige
från Somalia med man och fyra söner 1989. Till
Eslöv, som nu har blivit 'hemma', kom familjen 1990.
"När man kommer till ett nytt land är varje dag
ett test, ett prov. Allt är annorlunda.
Bemötandet, hur man klär sig, maten,
förhållandet mellan individ och grupp,
uppfostran. Hela familjen lever i två kulturer.
Språket är nyckeln."
I hemlandet arbetade
Afrah som ekonom, i Sverige fick hon efter några
år arbete som tolk. Arbetet gav inblick i problem
och det var svårt när inte klient och
myndighet förstod varandra, men roligt att arbeta
med människor. Hon har också arbetat som
förberedelseklasslärare under ett år och
lika länge som mattelärare. Efter tre år
på KOMVUX samhällsprogram fick Afrah
tjänst som ungdomsassistent med uppgift att vara en
länk mellan hemmen och skolan. Målet,
formulerat av Afrah, var också att verka för
ett samarbete mellan skolan, förskolan,
föräldrarna och eleverna samt andra myndigheter
i kommunen. Hon har också medverkat i en rapport
till Migrationsverket om somaliska familjer och problem
som kan uppstå där.
Afrah är nu
tjänstledig på deltid för att
vidareutbilda sig i Fritidsarbete och fritidskultur, en
treårig utbildning där hon nu avverkat
hälften. På sin deltidstjänst arbetar
Afrah med ungdomar i skolan, samarbetar med fritidsledare
och ungdomsassistenter och 'fältar' på
kvällarna. Det handlar mycket om förebyggande
arbete.
"Jag är glad och
öppen, nyfiken och envis. Tyvärr tar jag ibland
på mig för mycket. Människor intresserar
mig, jag läser mycket, såväl fack- som
skönlitteratur. Jag vill uppleva och se andra
länder, och jag skulle vilja kunna många
språk. Bland personer som varit betydelsefulla
för mig finns en pensionär som bjöd hem
mig när vi bodde på
flyktingförläggningen. Hon bekräftade mig.
Andra är Gandhi och en lärare. Pappa utgjorde
grunden i mitt liv och här i Eslöv har NN givit
mig möjlighet att gå vidare.
Man börjar
från noll i den nya kulturen. Den gamla har man med
sig och det underlättar."
Ingrid
Hägerklint
- är sedan 5
år rektor för vuxenutbildningen, som omfattar
Sfi (Svenska för invandrare),Komvux, Grundvux och
Särvux. Hon har sedan drygt tjugo år arbetat
med bl a Sfi, innan dess som lärare och studie- och
yrkesvägledare. Att ha arbetat många år
med invandrare har inneburit en förändrad
livssyn med större förståelse för
hur människor är. Det är mera som vi har
gemensamt än som skiljer oss åt och man
måste akta sig för att generalisera.
Kulturskillnader handlar ofta om småstads-
respektive storstadsperspektiv.
"Jag är viljestark,
positiv och envisare än jag verkar. Jag är mera
praktiker än teoretiker och ganska bra på att
lyssna. Mitt arbetsområde är stort så
det är svårt att hinna sätta sig in i
allt. Det är inte alltid lätt att ta
ställning, att komma fram till vad som är
rättvist. Ibland vill jag sova på saken innan
jag fattar beslut.
Akvarellmålning
är ett intresse som inte riktigt hunnits med
på sistone. Jag läser gärna biografier,
romaner mm. Jag föredrar filmer där det inte
händer så mycket."
Jessica
Jarl
- är fritidsledare
på Ungdomens hus, där hon arbetat drygt
två år, till en början som praktikant.
Det är hennes första arbete efter skolan. Hon
arbetar också som tidningsbud på morgnarna.
Jessica är bra på att lyssna och att lösa
konflikter. Hon är omtyckt av ungdomarna, som hon
har stor förståelse för inte mins tack
vare sina egna erfarenheter av annan kultur. Hennes
pojkvän och hans familj kommer från Kosovo,
som hon besökt tillsammans med honom. Jessica
hjälper ofta sin svärmor att 'hitta rätt'
i det svenska systemet.
Jessica tycker om att
dansa, sjunga och lyssna på musik. Hon skulle vilja
kunna olika språk, och det går nog att
lära sig en hel del.
Ann-Margreth
Johansson
- har
arbetat med barn och ungdomar i hela sitt vuxna liv,
först under många år inom barnomsorgen,
sedan 2001 som specialpedagog på
Norrevångsskolan. Året därpå blev
Ann-Margreth klar med sin socionomexamen och läser
nu magisterkursen på deltid. I sin magisteruppsats
söker hon bl a förklaringar till den skillnad
som råder mellan en del ungdomars
väluppfostrade beteende i hemmet och deras till
synes normlösa beteende ute i
samhället.
"Förebyggande
arbete lönar sig. Därför måste vi
samarbeta på ett förebyggande sätt kring
ungdomar."
"Jag ser
mig själv som positiv, reflekterande och
målmedveten. Jag har stor respekt för andra
människors livssituation. På fritiden
läser jag helst facklitteratur och jag tycker om att
åka slalom."
Pelle
Johansson
- är ekonom med
personalorganisation som inriktning. Som nyanställd
projektledare i Eslövs kommun arbetar han med
friskvård, systematiskt arbetsmiljöarbete,
Pluskompetens och med att lägga upp riktlinjer
för personalbokslut. Målet är att se
personalen som en tillgång och inte bara en kostnad
samt att främja ett mer långsiktigt
tänkande.
"Jag har spelat fiol
mycket. På Mälardalens kammarmusiklinje
studerade jag musik på halvtid och ekonomi på
resten. Det innebar tillgång till lärare
på Stockholms musikhögskola och musicerande i
olika former. Efter två år insåg jag
att musiken inte fungerade som yrke, det skulle döda
glädjen att spela. Så jag flyttade till
Malmö och slutförde ekonomutbildningen i Lund.
Där spelade jag i akademiska kapellet, nu i
Malmös akademiska orkester och olika
kvartetter.
Innan jag fick arbete i
Eslöv arbetade jag under några först som
lärare sedan som producent för operaprojekt.
Jag tycker om att slappna av med skönlitteratur, men
som nybliven pappa blir det inte mycket tid för
sådant."
Cecilia
Levin
- är socionom till
utbildningen och arbetar sedan några år som
kurator för elever i årskurserna sex till nio
på Norrevångsskolan. Dit kom Cecilia efter
drygt tio år som skolkurator i Höör.
Innan dess var hon familjehemssekreterare i Lund under
åtta år. "När jag hinner läser jag
skönlitteratur."
Lena
Narling
- är sedan tio
år rektor för årskurserna sju till nio
på Norrevångsskolan. Innan dess var Lena
rektor ungefär lika länge för
särskolan, där hon börjat som lärare.
Hon är utbildad förskole- och
särskollärare. När tid finns läser
Lena gärna skönlitteratur.
Bonaventure
Ndikumana
- lämnade sitt
hemland Burundi 2001. Där hade han under många
år arbetat som journalist, vilket inte var
lätt i ett land i krig. Bona kom till Sverige 2002
och efter åtta månader på
flyktingförläggning i Småland kom han
till Eslöv. "Det var mitt mål att lära
svenska så bra jag kunde, träffa svenskar och
lära mig om kultur och samhälle. Jag fick
träffa vänliga svenskar i Småland och
hade många vänner där som jag fortfarande
har kontakt med." Efter femton månader kom Bonas
hustru och fyraårige son också till
Eslöv.
SFI-provet och Komvux
klarade Bona snabbt av och läser nu franska vid
Lunds universitet för att bli gymnasielärare.
Hanhar behörighet att undervisa i engelska
efterhögskoleverkets validering av hans examen i
engelska språket och litteraturen från
Burundis universitet.
"Jag är öppen,
nyfiken och vänlig. Jag tycker om att umgås
med folk och lära av nya sammanhang. Men det saknas
några bitar (utbildning och arbete) i ens liv innan
man kommer fullt igång i det nya samhället.
Det tar ganska många år och man tappar lite
grann av sin identitet."
Mirjana Necevska
- är resursperson i
projektet. Hon tillhör andragenerationens invandrare
som kom till Sverige på 70-talet. Hon kommer
ursprungligen från Makedonien men har bott här
större delen av sitt liv och räknar Sverige som
sitt hemland. Hon ser sig själv som en brobyggare
och har lång erfarenhet av arbete med invandrare
och flyktingar. Hon är utbildad
hemspråkslärare och har även tolkat
på olika språk i olika sammanhang. I samband
med flyktingströmmen från f d Jugoslavien tog
hon anställning på dåvarande
Invandrarverket där hon översatte
asylansökningar. Kort tid efter åkte hon i
FN-tjänst och tjänstgjorde som militärtolk
i Bosnien. Efter hemkomsten vidareutbildade hon sig till
personalvetare och hamnade som integrationssamordnare i
Sjöbo Kommun där hon lade grunden för
flyktingmottagandet. Idag arbetar hon på Malmö
Högskola som koordinator för en modul i en
utbildning som handlar om ledning och
mångfald.
"Jag tycker om att skapa
möten mellan människor och har sett mig
själv som en ambassadör för båda
mina kulturer. På min fritid tycker jag om att
skapa och går på allehanda kurser i keramik,
lappteknik, trädgård mm. Jag och min hund
trivs bäst på kolonilotten där jag
gärna kopplar av med god litteratur."
Agneta Nilsson
- arbetar som samordnare
på Bergabo förskola. Sin
barnskötarutbildning har hon byggt på med
några högskolepoäng. Agneta har arbetat
på Berga ända sedan de stora
flyktingströmmarna började komma 1987.
Våren 2004 var ungefär hälften av barnen
i förskolan från andra kulturer. För
några år sedan utgjorde de 60-70%.
Om arbetet: "Det
språkliga är det svåra och leder
lätt till missförstånd. Det är
också svårt att inte kunna hjälpa barn
som varit utsatta när vi inte vet vad de varit med
om. Men det är väldigt utvecklande att arbeta
med barn från andra kulturer. Jag har lärt mig
en hel del om olika religioner, mat och
barnuppfostran."
"Jag tycker inte om
småplock, hellre stora förändringar
såväl i trädgården som i livet i
övrigt. Händer det något nytt vill jag
vara med och lära. Litteratur är en passion,
det började med Moa Martinsson. Jag läser
också gärna historiska böcker och
deckare. Sport och musik är andra intressen. Rocken
har funnits där sedan barndomen, nu blir det alltmer
jazz"
Hajrija
Nisic
- kom som
asylsökande med två döttrar till Sverige
1998. Hennes man kom ett år senare. Efter fyra
års väntan, varav två och ett halvt i
flyktingläger, fick familjen
uppehållstillstånd och valde då att
bosätta sig i Eslöv eftersom de hade släkt
där.
Både Hajrija och
hennes man har gymnasielärarutbildning från
Belgrads universitet. De arbetade sedan i Mitrovica i
Kosovo, där de tänkt stanna om inte kriget
tvingat dem på flykt. I Eslöv har båda
haft praktikplatser på daghem eller skola. Kanske
kan det leda till arbete som elevassistent.
"Jag har mycket negativ
energi. Jag är arg, känner att jag är lite
mindre värd än en svensk. Dom vill inte se mig
som lika, jag är bara invandrare, man får en
etikett. Jag vill bli sedd som en individ med kvaliteter
och kunskaper. Nu är jag här och vill arbeta
och inte leva på socialbidrag. Jag har mitt namn
och jag är välutbildad och har mycket att ge.
Ibland möter jag någon som känner igen
mej. Då känns det bra."
Hajrija läser mycket
och vill lära känna svensk litteratur lite
närmare. Politik är ett annat intresse. Hon
stickar och virkar gärna och tycker mycket om
blommor. I hemlandet odlade Hajrija rosor.
Dan
Ottosson
- är
fältsekreterare och arbetar sedan två år
i Eslöv. Det är hans första arbete efter
socionom examen vid socialhögskolan i Lund.
Intresset för arbetsområdet väcktes
när Dan var handledare inom Parkförvaltningen
för sommarjobbande ungdomar mellan sexton och nitton
år. Under studietiden arbetade han som
timanställd med handikappade barn och ungdomar. Dan
praktiserade som skolkurator i hemstaden Landskrona,
där han kom i kontakt med fältgruppen och blev
intresserad av den sortens arbete. "Det är ett brett
jobb och ingen dag är den andra lik. Det passar bra
när man inte har familj."
"Jag växte upp med
andra generationens invandrare och på
Parkförvaltningen träffade jag också
många. Den utländska bakgrunden fascinerar mej
och jag ville dra mitt strå till stacken för
att främja integration. Det krävs vilja
från alla parter om den skall lyckas. Vi har nytta
av att lära av andra kulturer lika väl som
flyktingar och andra invandrare har nytta av kunskap om
det svenska samhället. Men man måste se till
individen, det kan t ex vara stor skillnad mellan folk
från landsbygden och de från
storstäder."
Fritiden ägnar Dan
åt styrketräning och bollsporter. Han har
sökt in som deltidsbrandman. Vad gäller musik
och litteratur är Dan allätare.
Jonny
Patron
- är
ungdomsassistent och fungerar som extrapappa/storebror
åt ett tjugotal pojkar mellan tolv och tjugo
år. De disponerar källarlokaler i samma hus
som Arbete och försörjning, Familjeteamet och
Arbetsförmedlingen. Där finns pingisbord,
två internetdatorer, TV möjligheter att ta sig
en fika. Pojkarna får komma och gå som de
vill, och de kan ringa Jonny när som helst på
dygnet. Jonny följer med dem överallt,
även på disco, och ser till att de inte
ställer till med ofog. Några är han
kontaktperson för, för andra är han 'bara'
en vuxen som lyssnar. De kommer från all
världens oroshärdar, men också 'vanliga'
svenska pojkar finns i gruppen. Han arbetar mycket
tillsammans med Afrah Hussein Omer.
Jonny är född i
Vetlanda och efternamnet Patron låter som ett
gammalt soldatnamn, men så är det inte.
Föräldrarna kom från Cadiz i södra
Spanien i början på femtiotalet. Jonny är
nummer fyra av åtta syskon. Han slutade skolan
efter femte klass och arbetade på hotell på
Costa Brava under några år. Det fungerade
inte att återvända till skolan, så han
utbildade sig till dekorslipare på Kosta.
Han och hans hustru tar
också hand om invandrarflickor som blivit
utslängda av sina familjer sedan de blivit
alltför 'svenska'. De har också ett
vårdkrävande fosterbarn förutom de sex
egna barnen. "Det hade varit omöjligt att arbeta som
jag gör om det varit problem med dem." Jonny spelar
boule med de egna barnen, två av pojkarna är
med i landslaget.
Marcus
Persson
- är
fritidsledare i fältgruppen med Ekenässkolan
och Norrevångsskolan som arbetsplatser. Han
började som elevassisten på Stehagsskolan
genast efter gymnasiet. Efter militärtjänsten
som militärpolis vid K1 i Stockholm, vikarierade
Marcus som fritidsledare på Ekenässkolan.
Sedan blev det Norrevångsskolan som elevassistent
och lärarvikarie för en
stödundervisningsgrupp, innan han gick
fritidsledarutbildningen vid Eslövs
folkhögskola. Han behöll en halvtidstjänst
under utbildningen och kunde på så sätt
hålla kontakten med ungdomarna.
"Fritidsledarens
uppgift är att skapa bärande relationer med
ungdomarna. Långvariga kontakter är viktiga
och kan fortsätta även efter högstadiet.
Ungdomarna vet att man tar sig tid för dem även
i framtiden. Jag trivs med ungdomarna och vill ge dem
något på vägen. Många behöver
mer insyn i samhällets värderingar och normer
för att förstå var gränserna
går. Jag försöker ge dem ett sunt
synsätt med respekt för sin
nästa.
Jag
är positiv och försöker lösa
uppgifter så bra jag kan. Min familj är
Eslövsbor sedan ett par generationer och jag
känner 'alla' i stan. På fritiden umgås
jag med vänner och familj, styrketränar ibland
och åker rollerblades så snart vädret
tillåter. Från oktober till slutet av januari
har jag fullt upp som scenchef för Eslövsrevyn,
som Eslövs musikaliska ungdomssällskap
sätter upp varje år."
Per-Olof
Persson
- arbetar
tillsammans med Gitte Forstenberg i det
arbetsmarknadsinriktade projektet SMART. Förutom att
introducera praktikanterna på deras arbetsplatser
och där hålla kontakten med dem och deras
arbetsgivare, hjälper Per-Olof till vid kontakter
med bl a myndigheter. Mycket är svårt att
förstå för nykomlingen som dessutom inte
behärskar språket, inte minst alla
säljare som ringer på
kvällstid.
Efter
gymnasieskolan gick Per-Olof flera datorutbildningar och
har även arbetat som datalärare., bl a för
datakörkortet på Kunskapshuset. Han har varit
samordnare och studiecirkelledare för ABF:s
Alu-projekt. Per undervisade där i svenska,
samhällskunskap, matematik och datakunskap för
åldersblandade grupper med såväl
invandrade som infödda deltagare.
"Och
så har jag jobbat på plantskola och pratat om
historiska rosor för det är jag mycket
intresserad av. Där har jag kommit i kontakt med
många människor och det blir också en
form av undervisning när folk frågar
varför är det si eller så. Klassisk musik
och opera är andra intressen. Jag läser mycket
böcker, är mycket intresserad av svenska
språket och ordens ursprung."
En
författare som gjort intryck är Torey Hayden,
som arbetar med psykiskt misshandlade barn. "Burpojken"
och "Rävungen" är plågsamma att läsa
men budskapet är att det finns något gott i
människan även om det sitter väldigt
långt inne.
Anita
Pettersson
- är
gymnasielärare i matematik, som utöver fysik
ingår i hennes magisterutbildning. Hon har arbetat
tjugosju år i Eslöv och undervisar bl a dem
som går det naturvetenskapliga
kompletteringsåret. Dels är det ungdomar som
läst 'fel' kurs i gymnasiet, dels elever
(huvudsakligen invandrare) som aldrig gått i
vanligt gymnasium. De allra flesta av dessa är
väldigt ambitiösa och har en annan
inställning till skolan än 'vanliga' svenska
ungdomar. Skolan är viktig och de uppskattar att
gå där. Bäst fungerar det om någon
i grupperna är lite äldre och kan sätta
normen att ta till vara denna sista chans att läsa
in gymnasiekompetensen.
Anita
trivs som lärare. Mötet med människor
är roligt även om det är jobbigt ibland.
Fortbildning är alltid stimulerande och det vore
roligt att kunna mer om datorer och annat inom yrket.
Trädgårdslandet tar mycket av fritiden och den
som blir över ägnas åt böcker,
friluftsliv och en och annan konsert, film eller
teaterföreställning.
Jasmin
Safic
- är kommunens
flyktingsamordnare. Eslövs kommun har
överenskommelse med Integrationsverket om att
årligen ta emot 40 flyktingar som fått
uppehållstillstånd. Jasmin ansvarar för
handläggning under introduktionsperioden. Tisdagar
och fredagar finns han halva dagen på
Stadsbiblioteket, dit invandrare kan komma och
fråga om allt möjligt. Denna service fyller
också en social funktion, någon
lyssnar.
Jasmin är själv
flykting. Han kom till Sverige med hustru och två
söner för tio år sedan. Efter fyra
års väntan fick familjen
uppehållstillstånd. Väntan var som att
leva i ett vakuum. Sedan tar det lång tid att samla
sitt liv igen. I hemlandet Bosnien arbetade Jasmin som
domare i domstol. På fritiden ägnade han sig
åt den fotoklubb han startat. Han var också
engagerad i en amatörteater.
Ralph Svensson
- är sedan 2001
föreståndare på Ungdomens hus, som
är träffpunkt för ungdomar mellan 16 och
20 år. Ralph och Jessica initierar olika
verksamheter, kortsiktiga som t ex pingisturnering och
mera långsiktiga som musikförening. Bland de
dagliga besökarna har de flesta invandrarbakgrund,
medan infödda svenska ungdomar dominerar i
musikföreningen. De tar emot idéer och
initiativ från ungdomarna och stöttar dem att
själva förverkliga dessa. Där finns
också café och några datorer som
används flitigt. Frihet under ansvar råder i
huset och ungdomarna blir bemötta med respekt.
Ungdomens hus är
öppet sex kvällar i veckan, från klockan
19. Fredag och lördag har man öppet till
klockan 01, övriga dagar till 22, utom på
sommarlovet då det är öppet till midnatt.
Söndagar är det stängt. Antalet
besökare per kväll varierar från en
handfull till 40-50.
Ralph har ägnat
musiken den större delen av sitt vuxna liv. Han
började spela på heltid genast efter sin
fritidsledarutbildning för snart trettio år
sedan. De senaste åren har Ralph arrangerat
bluesfestival i Eslövs medborgarhus. Tre av de fyra
sönerna är utflugna, två barnbarn finns
också.
Eva
Thors
- arbetar sedan 1990 som
sfi-lärare. Eva är utbildad gymnasielärare
i historia och religion men genom 'bananskalet' halkade
hon in på sitt nuvarande yrke. Hennes recept
för undervisningen är att försöka
skapa ett hem i klassrummet så eleverna känner
sig trygga. Med fördel används material med
anknytning till skolan och Eslöv samt deras egna
texter utifrån näraliggande exempel. Det skall
vara lustfyllt och kännas inspirerande att gå
till skolan. Målet är att kunna kommunicera
frimodigt.
Eva menar att oavsett
vilka skäl man haft för att komma hit, tar det
ofta minst ett år innan man kan se någorlunda
klart på sin situation. Därför
måste det få ta tid att få saker
på plats i den nya tillvaron. Som lärare
innebär varje dag, varje lektion att man bär 15
- 20 personer på sina axlar och måste
få dem att glömma sina problem och sin oro.
Det tar många sidor av ens person i anspråk,
inte minst stort tålamod.
Den tid som blir
över sedan arbete och familj fått sitt,
ägnar Eva åt att läsa och skriva
kåserier, se på film och sjunga samt
trädgårdsarbete.
Tünde
Toth
- har under
höstterminen 2004 varit socionomkandidat på
Arbete och försörjning. Som
fördjupningskurs läser hon Kulturmöten och
integration på Campus Helsingborg. Tünde
kommer från Ungern och har bott i Sverige i tio
år. Det var kärleken som fick henne att
lämna hemlandet. Där arbetade hon som
sekreterare, men den utbildningen godkändes inte av
svenska myndigheter, så Tünde fick börja
om från början. Först ett år med
Sfi, så ett år invandrarlinje med matematik,
svenska, engelska och samhällskunskap, därefter
två år på folkhögskola för
att få svensk gymnasiekompetens. Fem terminer av
socionomutbildningen är nu avklarade.
"Jag är
ambitiös och målmedveten, glad och tycker om
att skratta. Samtidigt är jag försiktig och
vågar inte ta första steget utan vill
observera först. Så har jag alltid varit, men
den egenskapen har förstärkts här. Jag
är mer avvaktande, undrar över hur jag
får säga och är rädd att göra
fel. Men här spelar naturligtvis
omständigheterna in och hur den andra personen i
mötet är."
Tünde tycker om att
läsa, sy, sticka och baka när studierna är
avklarade och familjen med de tre döttrarna blivit
tillgodosedda. Svenska favoritförfattare är
Marie Fredriksson och Henning Mankell.
Inga-Lill
Wallin
- arbetar sedan ett och
ett halvt år som lärare i
förberedelseklass på Norrevångsskolans
lågstadium. Hon är utbildad 1-7 lärare i
svenska och so samt svenska 2. I samband med utbildningen
praktiserade Inga-Lill på Rosengård och
Kirseberga. Förberedelseklasser är speciella.
Grupperna är relativt små, så det blir
lite som en familj. Läraren blir som en andra mamma.
De fungerar också som en kontakt till svenska
samhället, som föräldrarna har många
frågor kring.
Det finns en
förberedelseklass för lågstadiet och en
för högstadiet på Norrevångsskolan.
Inga-Lill menar att detta är otillräckligt.
Alla högstadiebarn som behöver gå i
förberedelseklass kommer dit, vilket innebär en
snedfördelning bland kommunens skolor. Man borde
försöka blanda mer, nu blir det alltmer
segregerat.
Inga-Lill bor med sin
familj i Eslöv. Innan hon började som
lärare gjorde hon flera långresor i Asien,
Australien och Nordamerika. Genom att arbeta på
kryssningsfartyg fick hon se platser man annars inte
kommer till. "Jag läser alltid. Sedan jag
började arbeta med invandrarbarn blir det mycket om
andra kulturer. Vi lyssnar alltid på musik
även om vi inte spelar själva. Hade jag inte
utbildat mig till lärare hade
trädgårdsarkitekt varit ett
alternativ."
Kristina Warming
- är
folkhälsosamordnare på Vård och
omsorgsförvaltningen med ett kommunövergripande
ansvar för folkhälsoarbete. Hon har även
uppdraget att vara samordnare i det lokala
BRÅ.
Grundläggande i
hennes hälsoarbete är ett främjande
synsätt med tonvikt på insatser som på
olika sätt främjar hälsa för
människor i alla åldrar; från
föräldrastöd och t.ex. åtgärder
för att motverka barnfetma till
brottsförebyggande arbete bland barn och yngre
tonåringar. Kristina har också vård-
och omsorgsförvaltningens uppgift att implementera
hälsomål inom förvaltningen i
verksamheten för äldre och
förståndshandikappade. En annan arbetsuppgift
som innebär kontakter långt från
Eslöv är kurser för japanska studiegrupper
om det lilla samhällets sociala uppdrag -
äldrevård, omsorg, demensvård och
hälsoaspekter på åldringsvård.
Kristina har arbetat i Eslöv i 35 år, varav ca
22 som mellanstadielärare. Sedan blev det
invandrarservice och därmed kom hennes
fritidsintresse för människor att prägla
hennes arbete.
Liksom många andra
med lång och personlig erfarenhet av möten med
människor från andra kulturer, anser hon att
likheterna är större än skillnaderna.
Kristina är ordförande för Eslövs
Biståndscenter, ett socialt företag, en
förening av medlemmar med rötter i andra
organisationer som t.ex. Rädda Barnen, Eslövs
Pingstförsamling, Erikshjälpen, EFS-kyrkan och
Missionskyrkan. Den mest synliga delen av verksamheten
är Second Hand -butiken på Kvarngatan.
Där arbetar två anställda och upp mot
40-talet volontärer med olika uppgifter.
"Jag är orädd,
nyfiken och envis. Jag ser det som mitt personliga
uppdrag att föra talan för människor som
inte har denna möjlighet. Det är roligt att
utveckla, undervisa, förmedla och handleda. Djur och
natur är ett stort intresse som jag bl.a. odlade
under mina tiotal år som sommarfärdledare
för STF i svenska fjällvärlden. Jag tycker
om att vara ensam och läser gärna om
människor och andra kulturer. Människor som
är hänsynslösa, onda, okunniga eller
pompösa har jag svårt för. Personer som
varit viktiga för mig när jag formades i
barndomen är Elsa Brändström och Albert
Schweitzer. Tittar jag på TV blir det just nu mest
nyheter och heminredningsprogram. 'Matador' följde
jag med stor behållning."
Jennie
Weder
- arbetar sedan drygt ett
år på Försäkringskassan, där
hon utreder rätten till handikappersättning och
vårdbidrag för barn sam rätten till
personlig assistent. Till yrket är hon
arbetsterapeut. Tidigare har Jennie arbetet på
Rosengårdskontoret i Malmö, och i
Hörby.
Jennie växte upp i
ett mindre samhälle i Eslövs kommun och bor
även nu på landet. Där håller hon
höns och gäss, en hund och katter. Hon
håller sig à jour med vad som händer i
världen och inom sitt arbetsområde.
Förutom facklitteratur läser Jennie gärna
om människor i andra kulturer.
Om sig själv: Jag
är glad och jordnära, trivs med livet på
landet. Jag är praktisk, och ser vad som skall
göras. Att bemöta människor är jag
bra på, men arbetar på att förklara
för andra så att de förstår vad jag
menar.
Ett projekt
finansierat av EU
©
TFF 2005
Berätta för en vän om denna
sida
Sänd till:
Ifrån:
Meddelande & ditt namn
|