Situationen
i Serbien och Kosovo
Fem år efter
Av
Karin
Wegestål
Fd riksdagsledamot (s)
TFF
rådgivare
6 februari 2004
Styrelsen för Jugoslavienkommittén,
besökte nyligen en totalt förstörd serbisk
by vid namn Belo Polje, i Kosovo.
Vi kom dit med militäreskort. En FN-stridsvagn
vaktade området från den högsta punkten,
den vandaliserade kyrkogården, där bara rester
av murarna fanns kvar av den kristna kyrkan. De kolsvarta
resterna av inredningen visade att kyrkan både
bränts och sprängts. I byn hade det funnits 300
bostadshus, ladugårdar, skola och kulturhus.
Betydligt mer än hundra ortodoxa, kristna kyrkor och
kloster, i Kosovo Methoija har förstörts under
tiden Nato haft ansvaret för området.
Vi träffade en grupp serbiska män, som bodde
i tält vid kyrkogården. De hade bott i byn och
var nu där för att försöka
återställa de vandaliserade familjegravarna.
De berättade att Natosoldater kommit till byn och
meddelat innevånarna, att de inte kunde skydda dem.
De var tvungna att ge sig av därifrån och
flydde, till släktingar och vänner, på
säkert avstånd från byn.
När de vågade sig tillbaka för att se
till sina hem, var allt sprängt, bränt och
skövlat. Husdjuren, som de hade tvingats lämna,
var ihjälslagna. Grannar, gamla föräldrar,
släktingar och vänner som vägrat
lämna sina hem, var döda. Tre av byns ledande
personer hade avrättats med var sitt skott i
pannan.
När den inhemska serbiska polisen tvingades bort
från Kosovo, i juni 1999, steg mordfrekvensen till
den högsta i världen. Tusentals serber, bosatta
i Kosovo har mördats eller "försvunnit". Inga
kosovoalbanska gärningsmän har rannsakats eller
dömts av Haag-tribunalen.
USA-Nato fick Kosovo, som protektorat i juni 1999. Det
skedde utanför FN-resolutionen 1244, genom en
svårtolkad amerikansk översättning.
(Läs Noam Chomsky, The New Military Humanism (1999).
USA fick ett område i Kosovo, för att där
kunna bygga sin största bas, "Camp Bondsteel".
Nästa gång behöver USA inte låna
Avianobasen av Italien, men kvarvarande bomber, efter
förrättat värv, kommer att dumpas i
Medelhavet, på samma sätt som på
våren och försommaren 1999.
Mer än 250 000 kosovoserber tvingades 1999 fly
från Kosovo till Serbien, där det redan fanns
en miljon flyktingar från serbiska områden i
Bosnien, Kroatien och den helt serbiskbefolkade
republiken Krajina. 1995, skriver Carl Bildt, då
EU:s fredsmäklare, i sin bok, "Uppdrag FRED"
på sidan 120, om en etnisk rensning, där han
själv var i händelsernas centrum.
"Kroatiska arméns beskjutning av Knin,
(huvudstaden i republiken Krajina) hade inget
militärt syfte. Målet var att terrorisera
befolkningen, så att den tvingades på flykt,
och det som därefter skedde, var att man
systematiskt brände serbiska byar i område
efter område. Detta var etnisk rensning, bedriven
av en relativt välutrustad modern armé, medan
stora delar av världen valde att titta åt
andra hållet. Flyktingvågen blev massiv.
Närmare 200 000 människor drevs, på bara
litet mer än en vecka, på flykt.
Krajinaområdet så gott som tömdes
på hela sin befolkning".
Bildt beskriver sin olust över dubbelmoralen i
vissa delar av de internationella reaktionerna. Det tog
inte mer än två veckor för Haagtribunalen
att efter Srebrenica fatta beslut om åtal mot
Radovan Karadzic och Ratko Mladic, för
krigsförbytelse och övergrepp, men intill den
dag, då Bildts bok gick i tryck, den 31 oktober
1997, har samma Haagtribunal inte ansett att det finns
någon som bär ansvar för den massiva och
brutala etniska rensning som den kroatiska armén
utförde under augustiveckorna 1995".
Carl Bildts vittnesmål kommer garanterat inte
att tas upp på den svenska regeringens
internationella konferens om folkmord den 26-28 januari i
Stockholm.
Nästa år däremot kommer den samtidiga
massakern i Srebrenica som Carl Bildt jämför
med i sin bok, att stå i centrum på
folkmordskonferensen. Palestinerna är inte inbjudna,
men israelerna.
Alla tycker väl att det är självklart
att inte serbernas lidande uppmärksammas, trots att
t.o.m. Sverige stödde ett olagligt angreppskrig mot
det civila samhället i det suveräna Serbien.
Ändå har de suttit i nazisternas
koncentrationsläger i Kroatien under båda
världskrigen. Den svenska regeringens handlande
är pinsamt.
Kunskap saknas om komplexiteten och
stormaktsinblandningen i konflikterna, som
pågått på Balkan under hela 1990-talet
och fortsatt de första tre åren under
2000-talet. Den politiska ledningen och den absoluta
merparten av medierna i Sverige har helt tagit till sig
den förenklade amerikanska bilden, att
mänskligheten låter sig delas in i två
grupper, onda och goda.
Karin Wegestål
Hjärup
0705 - 25 00 73
karin@livlinan.com
©
TFF & the author 2004
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
|