|
Demokrati
eller Demagogi?
Av
Gudrun
Schyman,
TFF Styrelse
Jan
Öberg,
TFF
direktör
30 juni, 2004
Ska EU:s fortsatta utveckling bygga
på demokrati eller demagogi? Frågan kanske
förvånar men är nog nödvändig
att ställa eftersom EU:s stora svaghetjust är
det demokratiska "underskottet". Allt fler känner
sig allt mindre engagerade och representerade. Projektets
politiska legitimitet försvagas. Konsekvensen blir
nya konflikter. En växande klyfta mellan folk och
folkvalda ökar utrymmet för extrema och
antidemokratiska krafter.
Den 28 maj (04) publicerades den
första opinionsundersökningen inför valet
till europaparlamentet, kallad EU25. 12.184 personer
telefonintervjuades under perioden 5 - 16 maj. I Sverige
var det bara 31% som angav att man säkert skulle
gå rösta. Det var den lägsta siffran
bland de femton gamla medlemsländerna. Genomsnittet
i EU25 var 45%. Bara 22% av svenskarna kunde enligt
undersökningen ange valdagen den 13 juni.
Genomsnittet i EU25 var 37%.
Hur kommer då sig detta?
Många tycker sig ha små möjligheter att
verkligen påverka. Det verkar nästan som om
den mest centrala frågan hela tiden
undanhålls det val som står för
dörren. När vi skulle folkomrösta om
själva medlemskapet fick vi inte prata om EMU. Det
hängde inte alls ihop med medlemskapet, sa man
då. I riksdagsvalet år 2002 skulle vi varken
tala om EU eller EMU, eftersom vi skulle ha en
folkomröstning (om EMU) senare. Alltså var det
inte en fråga där riksdagsledamöterna
skulle besluta.
Nu, i valet till EU-parlamentet,
ska vi inte prata om EU:s framtid, dvs om förslaget
till "Konstitution". Inte föratt vi ska ha en
folkomröstning senare, vilket vore högst
rimligt, utan för att det inte är
EU-parlamentarikerna som ska besluta i den frågan.
Det ska nämligen riksdagsledamöterna göra.
Alltså borde vi ha pratat (mycket!) om
"Konstitutionen" i riksdagsvalet år 2002. Men
då fanns det inget färdigt förslag att
prata om. Det var en "process" som pågick,
alltså inget konkret att debattera, fick vi till
svar, vi som faktiskt försökte.
Så nu är vi alltså
i den situationen igen, att den mest avgörande
frågan, den om EU:s framtida utveckling, hamnar
utanför det val som just står för
dörren. Är det då konstigt att folk inte
bryr sig?
Respekt för demokratin,
manifesterat i ett högt valdeltagande,
förutsätter att vi pratar om det som är
viktigt, oavsett vad det är för val.
Gränsen mellan lokal, regional, nationell och
internationell politik suddas ut allt mer.Frågorna
griper in i varandra. Alltså kan man varken
gräva ner sig i enskilda direktiv eller
förenkla frågan så till den milda grad
att man bara talar om den i termer av "höger -
vänster".
Hur ser EU:s utveckling ut? Vilka
linjer kan vi se? Vilka intressen verkar dominera? Vilka
visioner fanns från början hos alla de
medborgare som gav unionen sitt stöd? Olika
naturligtvis, beroende på vem man frågar, men
en absolut bärande tanke för många var
tanken på fred. Ett sargat Europa skulle bli ett
samarbetande Europa. Ett Europa befriat från
krigets gissel har varit (och är) en dröm
för många, särskilt för alla dem med
egna erfarenheter av det absolut motsatta.
Om vi tillåter oss att
tänka efter en stund så kan vi faktiskt
konstatera att vi är där. Målet har
uppnåtts! Inget av EU:s 25 medlemsländer
är idag hotat av något annat medlemsland. Det
finns inte något militärt hot från
någon sida överhuvudtaget. EU står
alltså inför en fantastisk möjlighet.
Möjligheten att tänka nytt! Möjligheten
att bli ett civiliserat fredsprojekt i stället
för ett traditionellt militariserat
stormaktsprojekt. Ett stort, hett efterlängtat,
civilisatoriskt steg framåt i mänsklighetens
historia är alltså inom räckhåll!
Vad som krävs är en historisk satsning för
minskat våld - både militärt och
civilt(det hänger ihop!). Vad som krävs är
konflikthantering. Inte traditionellt försvar och
absolut inte kärnvapen.
Hur avspeglar sig då detta i
förslaget till "Konstitution"? Inte alls!
Tvärtom fortsätter EU i det kalla krigets gamla
hjulspår. Samma gamla strategier, doktriner och
vapenteknologier ska användas, men nu på den
globala arenan. Skrivningarna om militär upprustning
är tydliga i förslaget till "Konstitution". I
strid med FN-stadgans uttalade målsättning om
militär nedrustning, slår man fast att
medlemsländerna ska avsätta mer pengar till de
militära ändamålen! Finlands
utrikesminister, Erkki Tuomioja, har kommenterat det
så här, i en nyligen utkommen bok: " EU:s
konstitution skulle då vara det enda dokument i
världen som går under namnet grundlag,
där man uttryckligen eftersträvar
upprustning."
Fred är inte bara
frånvaro av krig. Fred är också
frånvaro av förberedelser för krig.Den 17
maj i år, beslöt EU:s försvars- och
utrikesministrar att man ska ha upprättat nio
militära snabbinsatsstyrkor, med 1500 man vardera,
fram till år 2007. Styrkorna ska kunna sättas
in överallt i världen, inom 15 dagar efter det
att EU:s regeringar har ställt sig bakom en insats.
Den svenska regeringen protesterade oss veterligen
inte.
Föreställningen om att
män ska försvara kvinnor och barn med
militära medel, lever fortfarande starkt bland den
manliga majoriteten beslutsfattare i EU. Våldets
ordning, byggd på stereotypa könsroller,
där mannen kopplas till våld och virilitet,
makt och militär, medan kvinnan är svag och
offer, i behov av ömsom beskydd och bestraffning,
är en grundbult i den ökande våldsspiral
vi nu ser omkring oss. På slagfälten, i
fängelserna, i fält- och fredsförbandens
bordeller, i de systematiska våldtäkterna och
skändningarna, i den gränslösa handeln med
kvinnors kroppar och in i EU-huvudstädernas
prostitutionskvarter. Våld och sexualitet, intimt
sammankopplade i patriarkal perversitet.
Vi borde kunna bättre!
Illusionen om säkerhet och fred genom vapen har
dödat tillräckligt många. Våldet
stänger möjligheter som ickevåldet kan
öppna. Demokratins verktyg ger oss
förutsättningar. En folkomröstning om
"Konstitutionen", i alla EU:s medlemsländer
samtidigt, skulle kunna inspirera en utveckling som
gör EU till en stark kraft för en globaliserad
humanism, baserad på konflikthantering och
fredsutbildning. Alltså - det är dags för
en fredsakademi i varje land, i stället för
militära snabbinsatsstyrkor!
Transnationella Stiftelsen för
Freds- och Framtidsforskning, TFF
©
TFF & the author 2004
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
|