|
I Gandhis
fotspår 9
Gandhi
i Mumbai och Poona
Av Jan
Öberg
TFF direktör
Trettio välbeväpnade poliser arresterade 4
maj 1930 Gandhi där han utvunnit salt, i byn Karadhi
nära Dandi. Han fördes till
Yeravda-fängelset i Poona. Det var inte sista
gången han kastades i fängelse i denna delen
av Indien.
Mellan 1917 och 1932 var Mumbai/Bombay och Poona (4
timmars tågresa in i landet) viktiga platser
på Gandhis långa fredsväg (liksom
Ahmedabad). I Poona satt han också fången i
Aga Khan-palatset, sedan han återvänt
tomhänt ifrån förhandlingar i London och
nyårsafton 1931-32 initierat en
ickevåldskampanj för Oberoende. Vid midnatt
3-4 januari arresterade han på taket (där han
sov) till sitt hus i Mumbai, vilket i dag är ett
jättefint Gandhi-Museum - "Mani Bhavan" - på
Liburnum Road nr 19.
Photo Jan Öberg, © TFF
2001
Mani Bhavan, Liburnum Rd 19,
Mumbai/Bombay
I Mumbai lärde han sig att spinna och dricka
getmjölk. Han drog igång strejkar mot engelska
lagar, startade en av sina många tidningar och
jobbade som socialarbetare. 1934 beslöt han här
att sluta betala medlemsavgift till Kongresspartiet och
koncentrera sig på de kastlösas situation.
1942 inledde han på ett torg i Mumbai den
allindiska "Lämna Indien"-kampanjen, riktad mot
engelsmännen. För detta fängslades han 9
augusti åter och internerades i Aga Khan-palatset
tillsammans med sin hustru Katurba och sin sekreterare
och nära vän Mahadev Desai. Desai dog
några dagar efter interneringen, Kasturba i Gandhis
armar i februari 1944. Gandhi släpptes först 6
maj 1944.
Museet "Mani Bhavan" blir min oas, en underbar stor
villa på en lugn väg i Mumbai, med 200-300
gäster per dag. Här finns en liten butik med
Gandhi-frimärken och böcker men också ett
bibliotek med 50.000 volymer, där besökande
fritt kan läsa och låna. Här finns
också ett forskningsinstitut med möteslokaler.
Alla väggar är prydda med bilder,
originaldokument, brev, fotos etc. - intimt, informativt,
meditativt. Man kan gå ut på små
balkonger och reflektera i skuggan från höga
träd.
Photo Jan Öberg, © TFF
2001
Biblioteket i Mani
Bhavan
Gandhi själv levde på andra våningen
och hans enkla arbetsrum ser ut ungefär som i Birla
House i Delhi, men med ett par viktiga skillnader. Det
finns nu en telefon! Dessutom finns det en oljetavla och
en skulptur av Gandhi.
Mani Bhavan är ett måste på en
färd i Gandhis fotspår.
Det är också Aga Khan-palatset i Poona,
dock mindre välskött. Palats är dyra att
underhålla och den indiska regeringen har skurit
ned på bidragen till Gandhi-museerna. Gandhis rum
är stort med ett elegant badrum och utsikt till en
underbar park. Jag får känslan av hotell
snarare än fängelse. Här finns också
en minneslund för Kasturba och Desai.
Photo Jan Öberg, © TFF
2001
Aga Khan-Palatset i
Poona
Photo Jan Öberg, ©
TFF 2001
Gandhis rum i Aga
Khan-palatset
Jag träffar Gandhi-aktivister och människor
från stadens jesuitiska seminarium som har för
avsikt att rusta upp palatset med möteslokal,
föreläsningar, bibliotek och en ekologisk
trädgård i parken.
När jag ändå är i Poona vill jag
se Yeravda-fängelset, där Gandhi internerades
flera gånger, liksom Nehru och Desai. Men det
är stängt för allmänheten. Den av
engelsmännen byggda fästningen hyser i dag 3400
fångar av alla slag. Lokala Gandhi-aktivister har
suttit här för sina demonstrationer - senast
under Clinton's besök.
Jag knackar på fängelseporten tillsammans
med Poonas enda fredsforskare, Delia Maria Thomas. Vi
besöker olika delar av den fantastiska
fängelsebyråkratin och får till slut ett
papper med ett "ja".
Vi förs till den pittoreska
fängelsegården omgärdad av låga
stugor, med ett gigantiskt mangoträd i mitten. Jag
frågar skämtsamt om det är möjligt
att bli internerad här några dagar eftersom
det är så trevligt. Gården har sopats,
allt är nymålat, färska blommor
överallt.
Photo Jan Öberg, © TFF
2001
Mangoträdet i
fängelsegården
Mangoträdet är berömt.
Engelskmännen hade 1932 föreslagit at Indiens
konstitution skulle innehålla en positiv
särbehandling av kastlösa: de skulle ha egna
valmanskårer. Gandhi protesterade. Han ämnade
"fasta till döds" mot förslaget liggande
på en järnsäng under mangoträdet.
Han såg frågan i religiösa och
moraliska, inte politiska, termer. Nyordningen skulle
skapa splittring mellan hinduer. Engelsmännen ville
att de kastlösa skulle få ökat
inflytande, men Gandhi ansåg att förslaget
skulle cementera rollen som kastlös;
kastväsendets avskaffande skulle därmed
försvåras ytterligare. Den religiöse
Gandhi önskade ett sekulariserad Indien, där
alla behandlades rättfärdigt.
Konflikten löstes i "Yeravda-pakten" då den
nästan döende Gandhi fick ledaren för de
kastlösa med sig, Dr. Ambedkar. Indiens massor reste
sig nu mot engelsmännen.
Photo Jan Öberg, © TFF
2001
Gandhis cell i
Yeravda-fängelset
Som vanligt såg Gandhi först till helhetens
intressen. Han höll fast vid principen om att
målet är summan av medlen.
Själv undrar jag vad Gandhi skulle ha tänkt
om dagens minoritets- och mänskliga
rättigheterspolitik sådan den praktiserats av
Väst i Kosovo och Makedonien? Här finns vare
sig hänsyn till helheten eller någon som
gitter fasta emot den förljugna
principlösheten.
Jan Öberg
tff@transnational.org
www.transnational.org
Övriga
Indien-artiklar, "I Gandhis fotspår" samt
fotogallerier
©
TFF 2001
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
|