|
I Gandhis
fotspår 10
Väst
som pop, Indien som Bach
Av Jan
Öberg
TFF direktör
Min Indienresa går mot sitt slut. Jag har
träffat buddhistiska ungdomar från Tibet och
uppsökt historiska platser och ashrams
förknippade med Gandhi. Jag har besökt
hinduernas heligaste stad, Varanasi eller Benares, och
sett hur människor söker frälsning i
Ganges kolibakteriefyllda vatten och hur gamla
väntar på att dö och få sina
kroppar uppeldade på stora brasor innan askan
förs bort med floden.
Photo Jan Öberg, © TFF
2001
Ganges-floden,
Varanasi
Jag har tillika besökt platser centrala för
buddhismen - Bodghaya där unga Gautama nådde
upplysning under pipal-trädet och Sarnath, där
han först talade till sina lärjungar.
Photo Jan Öberg, © TFF
2001
Pipalträdet, Bodghaya -
här uppnådde Gautama
"enlightenment"
Jag for till Rajgai där Buddha levde under 12
år och såg den egendomliga klippformation,
Gridhakuta, där det sägs att han höll sina
viktigaste föreläsningar.
Photo Jan Öberg, © TFF
2001
Ingången till ett tempel i
badanläggningen i Rajgai
Där upplevde jag också den enorma,
magnifika Fredspagoden, byggd av den japanska
Nichiren-buddhistiska munken Nichidatsu Sufujii Gurujin i
Rajgiri Hills. I samband med honom stöter jag
åter på Gandhi. Gurujin föddes 1885, kom
till Indien 1931 och träffade Gandhi. De blev
vänner och Gandhi inkluderade från det
året buddhistiska mantra som "nam-myo-ho-renge-kyo"
i sina ekumeniska andakter. Guruji byggde över 70
fredspagoder över hela världen och dog 101
år gammal.
Photo Jan Öberg, © TFF
2001
Om Guruji som byggde 70
fredspagoder och blev Gandhis vän, Rajgai
Jag har alltid tyckt att det fanns stora likheter
mellan Gandhis och Buddhas tänkande och handlande.
Kanske jag har hittat en - av flera - nycklar just i
Rajgai? Jag lägger denna till den redan långa
lista över frågor som jag måste
undersöka närmare när allt detta ska bli
till en bok. Indien är omtumlande. Men jag
känner inget behov av att veta alla detaljer eller
göra akademiska analyser.
Jag kom till Indien för att uppleva, för att
fundera över mitt liv, över Väst och
resten av världen. Jag känner mig rikare
nu.
Photo Jan Öberg, © TFF
2001
Fredspagodan på toppen av
berget utanför Rajgai
I den första av mina tio artiklar i HD skrev jag
att Indien egentligen är en omöjlighet. Nu
måste jag erkänna att det särskilt
gäller om man kommer hit med ett västligt
programmerat intellekt. Indien är egentligen
också obegripligt. Jag har spenderat två
månader, simple living, ganska nära
vardagslivet och människorna. Ändå har
jag bara sett en bråkdel; inte varit söder om
Bombay eller öster om Gandhis ashram in Sevagram.
Men jag har lärt den viktigaste läxan: att man
måste rensa sin själ och sitt tänkande
från så många fördomar man kan
för att vara öppen i mötet med detta lika
fascinerande som frustrerande land.
Det finns ingen enkel sanning i någon
fråga. Har man sagt om en sak i Indien att
"så här är det" så måste man
omedelbart också tillägga att "men
såhär är det också" eller "i
själva verket är det jag just sagt bara en del
av sanningen därför att man kan egentligen
också säga att det förhåller sig
precis tvärtom".
Denna gränslösa komplexitet, denna urindiska
"enhet i mångfald" gjorde mig mer ödmjuk. Den
får mig att under två månader se min
egen Västvärld, Occidenten, som aningen banal,
som pseudo- eller pop-kultur med snabba rytmer, glitter
och ytliga sanningar som dunka-dunkas in i oss
själva och alla andra. Väst som popschlager,
Indien som Johan Sebastian Bach!
Photo Jan Öberg, © TFF
2001
Gudafigur i Jain-templet i
Bombai
Jag grips av den svindlande tanke att mycket av det vi
byggt upp i Väst kanske inte kommer att hålla
så länge som detta märkligt svaga,
krisdrabbade och ändå majestätiskt starka
Indien? Kanske är Indiens styrka att landet inte
utvecklas i vår mening utan mera är,
existerar, andas långsamt och sparar sin
civilisatoriska energi till framtiden?
Karl Marx gjorde på sin tid otroligt
nedlåtande beskrivningar av Indien. Man kan
ändå i dag fråga om religion fungerar
som ett opium för befolkningen. Man är
född in i en kast, det är ett synnerligen
individuellt, atomiserat samhälle, bara en elit har
stor mobilitet, bara lite under hälften av alla i
Indien kan läsa och skriva. Lever du sedan i slummen
eller/och är kvinna - ja, då har du ingen
chans. Livet och hoppet måste ligga bortom nuet och
tingen.
Känslan av fastlåsthet, av ett hårt
samhälle där alla ser varandra som
konkurrenter, har stannat hos mig. Taxichaufförer
hamnar i knytnävskamp för att tjäna en
krona på mig. Lojaliteten riktar sig mest
vertikalt, till den överordnade, till de som har
makten - inklusive diverse gudar - inte horisontellt till
dem som är i samma situation som du själv. Det
blir ingen kollektiv revolution här inte! Det finns
mycket krypande, falsk hövlighet och äkta
underdånighet. Det finns mycket psykologiskt
våld kopplat till samhällsstrukturers
våld.
Detta är det hårda Indien. Till det
hör också den politiska cynism, korruptionen,
de groteska klasskillnaderna, kärnvapnen,
miljöförstörelsen och, inte minst,
kvinnoförtrycket.
Photo Jan Öberg, © TFF
2001
Slumområde i Mumbai, bara
några hundra meter
ifrån...
Samtidigt är det kolossalt imponerande hur Indien
stolt förblivit sig självt - inte
västligt, inte östligt, men just indiskt. I det
mjuka Indien finns det spirituella, medvetandet om att
livet inte bara handlar om det materiella, här finns
filosofien, litteraturen, Gandhianismen; här blandas
världsreligionerna, här finns det Indien som
gett resten av världen så mycket och som gav
det brittiska imperiet en läxa en gång
för alla men utan att hata. I det mjuka Indien
är tidsrytmen långsam. Seklers invasioner
från alla världshörn har inte kunnat kuva
Indien.
Photo Jan Öberg, © TFF
2001
...Mumbais magnifika
moské
Dessa Indiens båda sidor tycks sammanfattade i
figuren Gandhi. Landsfader och -moder i en och samma
kropp, stark individualist på kollektivets
vägnar, självmedveten utöver alla
gränser och ödmjukt experimenterande med livet
självt. Han var hindu, kristen, muslim och buddhist
och skruvade ändå ihop sin egen
eklekticistiska livsåskådning enligt vilken
Sanning är Gud och Gud är Sanning.
Och när man sagt just detta måste man
retirera: Gandhi var det rakt motsatta av Indien. Han
skulle, tror jag, bli djupt deprimerat om han
plötsligt dök upp i dagens Indien. Och han
skulle vara regeringens fiende nummer ett och permanent
bakom galler.
Jag blev inte förälskad i Indien så
det kan inte göra mig besviken när jag reser
dit igen - och det gör jag. Utmaningen bara
växer för varje gång!
Jan Øberg
TFF@transnational.org
www. transnational.org
Övriga
Indien-artiklar, "I Gandhis fotspår" samt
fotogallerier
©
TFF 2001
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
|