"Globalization can…be defined as the intensification of worldwide social relations which link distant realities in such a way that local happenings are shaped by events occurring many miles away and vice versa." (1)

Introduktion

Globalisering är ett ord som nämns allt oftare i tidningar, på TV och av gemene man. Trots detta är det inte många som vet vad termen globalisering egentligen innebär och vad den verkligen syftar till. Det är inte underligt då sökandet efter den rätta definitionen är i full gång och åsikterna går isär om hur en sådan ska se ut. Det finns heller ingen konsensus om vilka konsekvenser globaliseringen genererar. Vissa talar om homogenisering och andra om fragmentering. Några betonar ekonomiska faktorer som framväxten av transnationella företag och en världsmarknad, medan somliga fokuserar på teknologiska framsteg och ökad kommunikation.

Det råder ovisshet och osäkerhet om vad som egentligen händer och i vilken riktning vi är på väg. Vad innebär dagens utveckling för individer, samhällen och nationalstater? Detta är enligt vår mening en viktig och spännande fråga till vilken det dock inte finns något enkelt och tillgängligt svar.

Det är därför vi valt att skriva denna artikel. Vi är nyfikna på hur globalisering kan definieras, vilka processer den består av, vilken utveckling den genererar och varför. Vårt val av analysenhet har fallit på nationalstaten.

A. Definition av och problematik kring globalisering

Globalisering borde semantiskt sett syfta på en global och världsomspännande process. En process som är så omfattande att den inte lämnar någon oberörd oavsett var man bor och vad man gör. Det som gör definitionen av globalisering så problematisk är att processen inte påverkar alla på samma sätt eller i samma utsträckning (2).

Detta gör det svårt att mäta och analysera globalisering och man frågar sig hur man överhuvudtaget kan veta att det rör sig om en och samma process. Så länge globalisering inte tydligt definieras kan man inte heller med säkerhet avgöra om den verkligen påverkar en eller om den överhuvudtaget finns.

Studiet av globalisering är således långt ifrån oproblematiskt och det finns inte någon given infallsvinkel eller utgångspunkt. Hur undersöker man ett fenomen vars själva existens är omtvistad? Var börjar man? Ett av skeptikernas främsta argument för att globaliseringen är en myt är att endast ett ytterst begränsat antal av jordens länder kan anses vara globaliserade och inte ens inom dessa länder är hela befolkningen globaliserad. Detta argument kanske står och faller av sig självt, ty hur kan någon vara globaliserad om globalisering inte finns? Och måste hela jordens befolkning vara globaliserad för att processen ska erkännas eller hur stort är minimikravet?

I. Varifrån härstammar termen globalisering?

"With the conceptualization of globalization, we seem to be able to make sense of today's world." (3)

För bara tio år sedan hördes ordet globalisering nästan aldrig. Idag figurerar det i alla möjliga olika sammanhang. Man frågar sig vad som orsakat detta plötsliga uppsving. En förenklad förklaring är människans och kanske i synnerhet teoretikerns behov av att försöka strukturera världen och kontrollera utvecklingen. När kommunismen gick i graven försvann den rådande ordningen med den. Under några år av intensiv debatt försökte man förklara hur det kalla kriget kunde få ett sådant abrupt och oväntat slut, vad som hände nu samt vad som komma skulle. Utvecklingen gick dock så fort att sökandet efter förklaringsfaktorer blev till ett famlande i mörkret. Och så plötsligt uppkom ordet globalisering, likt svampar om hösten ploppade det upp överallt. Begreppet vann mark och så småningom började man nästintill slentrianmässigt förklara all utveckling med globaliseringens framfart. Någonstans glömde man bort att ifrågasätta termens ursprung och härkomst. Begreppet var så efterlängtat och låg så rätt i tiden att frågan om vem som myntat ordet och varför lämnades obesvarad och outforskad. Idag har debatten fått ett nytt uppsving och globaliseringen utsätts för allt hårdare kritik både som begrepp och fenomen.

Lika viktigt som att fundera över ordet globaliserings uppkomst är det att ifrågasätta i vilken form termen används i idag. I synnerhet eftersom flera av de processer som numera innefattas av begreppet har diskuterats tidigare. Ökad internationalisering och framväxten av ett globalt samhälle debatterades till exempel häftigt under 1960-70 talen efter år av intensiv ekonomisk tillväxt. Vid samma tidpunkt myntades begreppet "the new international economic order". I fokus för diskussionen låg hur den rikedom som växt fram skulle fördelas inom och mellan länder. Det var således den politiska och idealistiska aspekten som uppmärksammades (4).

Däri ligger en fundamental skillnad från den debatt som förs idag. Att vi talar om globalisering men sällan om globalism är ett tecken på detta. Globaliseringen är någoting som händer. Det är en ostoppbar och självdrivande process, en naturlig del av vår utveckling. Därmed behöver den inte motiveras eller rättfärdigas. Den finns där på ett alldeles självklart sätt och liksom ett stenkast i vattnet avger ringar av sig självt gör globaliseringen det samma.

Globalism är däremot en ideologi och som en sådan innehåller den värdesystem. Den är öppen för kritik. Den är ingen sanning och utger sig inte heller för att vara det. Att globalisering sällan diskuteras i kombination med globalism eller någon annan etisk, moralisk eller idealistisk inriktning är mer än beklagligt. Det gör debatten fattig, enkelspårig och lite tillspetsat kanske till och med innehållslös och meningslös. Denna avsaknad medverkar till att den etik och moral som tillämpas på nationell nivå inte appliceras på den globala (5).

Människor ska inte dö av köld på Sveriges gator, däremot kan femhundra mer eller mindre obemärkt mista livet i en gruva i Kina. Man kan inte oroa sig för allt, nej visst. Men hade den moraliska globaliseringen varit ens en tiotusendel av den ekonomiska hade världen varit en bra mycket trevligare plats för betydligt fler människor. Globaliseringen leder till ökade klyftor både mellan och inom länder, och den gör det i avsaknaden av en diskussion om detta. Det är allvarligt.

II. Ny syn på tid och rum

"Globalization as a concept refers both to the compression of the world and the intensification of consciousness of the world as a whole." (6)

Idag lever vi i en tid där impulser från andra platser och kulturer ständigt ökar och där de gränsöverskridande kontakterna blir allt fler. Vi ser satellitbilder av jordklotet, vi hör om världsomspännande ekologiska problem, vi lära känna andra livsstilar, vi lagar mat som är inspirerad från världens många kök, vi handlar med och reser till olika delar av världen. Tid och rum har förlorat sin traditionella betydelse (7). Allt går fortare. Oavsett om snön faller över Sverige kan vi avnjuta sommarens frukter som importerats från ett annat land.

Genom Cyberspace kan vi göra en resa utan att röra oss ur fläcken. Genom teknologiska innovationer upphävs tiden och man kan förflytta sig i den. Det geografiska avståndets minskade fysiska och psykologiska betydelse är ett resultat av en rad olika faktorer och aktörer. Den senare har som främsta verktyg haft de enorma teknologiska framstegen för vilka "the world wide web" står som den yttersta symbolen (8). Media spelar också en viktig roll i processen, eftersom media väljer vilken information som ska levereras samt på vilket sätt det ska ske. Av central betydelse är också framväxten av transnationella företag som producerar och säljer med världsmarknaden som arbetsfält. Kulturella och politiska faktorer, samt de avregleringar som gör att kapital kan resa obehindrat är också betydelsefulla för förändringen av tids- och rumsuppfattningen (10).

Uppfattningen att världen har blivit mindre föder i sig globaliseringsprocessen. Anser man att gränser inte längre utgör murar och att avstånd inte spelar så stor roll agerar man därefter. Genom denna handling fördjupas globaliseringen ytterligare. Reaktionen kan emellertid också vara den motsatta, d.v.s. att man försöker återställa tidigare gränser och skyddsmurar. Globaliseringen kan således både förena och splittra, fragmentera och homogenisera (11).

"globalization divides as much as it unites; it divides as it unites &endash; the causes of division being identical with those which promote the uniformity of the globe." (12)

B. Globaliseringens underliggande processer och drivkrafter

Kortfattat kan man säga att globalisering innefattar allt ifrån spridning av idéer, information, kultur, politik, ekonomi och teknologi, till samhällelig utveckling som urbanisering, migration och framväxten av internationella organisationer och sociala rörelser (13). Med andra ord; globaliseringen genomsyrar, på ett eller annat sätt, all utveckling. En sådan sammanfattning underminerar dock både själva definitionens och diskussionens relevans. Den är en alltför grov förenkling, en ofruktbar flyktväg som bara tjänar till minskad förståelse av och ökad hjälplöshet inför fenomenet globalisering. Vi tror att det finns vissa aspekter och processer som är mer grundläggande än andra för spridningen och fördjupningen av globaliseringen. För att kunna förstå globaliseringens innebörd krävs det att dessa processer identifieras. Man måste undersöka vad som genererar dem samt vilka dess drivkrafter och konsekvenser är. Det handlar med andra ord om att skala av och på så sätt försöka finna globaliseringens motor utan att för den sakens skull gå miste om relevanta element. I sektionen som följer har vi valt att fördjupa oss i två av globaliseringens stöttepelare; den politiska och den ekonomiska utvecklingen.

I. Politisering av ord

För att förstå betydelsen av politisk globalisering och den makt som ligger inbäddad i denna process, vill vi inledningsvis fokusera på politiseringen av ord. Med detta menar vi hur, i människors medvetande, olika begrepp och teorier förvandlas till en objektiv sanning och beskrivning av verkligheten. Termer som politik, internationalisering och globalisering har ingen egen inneboende betydelse, utan dess innebörd är avhängigt den mening vi ger dem. Vad som bäddas in i betydelsen av ett ord är således av mycket stor vikt och det avgör om det som fenomenet syftar till uppfattas som något positivt eller negativt. Orden bestämmer indirekt vad världen är; d.v.s. vilken som är den grundläggande enheten (stater, transnationella företag, media, etc.) och hur interaktionen mellan dessa enheter fungerar (krig, handel, produktion, etc.) och slutligen vilken typ av ordning och struktur som uppstår därav (14).

Definitionen av ord kan därför liknas vid en politisk maktkamp, då det handlar om att få medborgarna och väljarkåren att köpa en bestämd verklighetsuppfattning. Genom att sätta ramarna för den politiska diskursen legitimeras vissa idéer och uppfattningar men inte andra. Det är därför centralt att förstå vem som säger vad och i vilket syfte det sker. När väl ett fenomen eller en verklighetsbeskrivning legitimerats upphör, eller åtminstone reduceras, ifrågasättandet av den. Den har blivit en sanning.

Orden vi använder konstruerar och reflekterar den värld vi lever i. Med orden följer värderingar, vilket gör att bilden av verkligheten är subjektiv i sig själv. Användaren av orden är omedveten om detta och upplever sin beskrivning av verkligheten som en objektiv sanning. I praktiken innebär detta att spridningen av termen globalisering och dess infiltrering i de samhälleliga sfärerna gör att människor tror att den finns. Att den händer här och nu, att den är omöjlig att förhindra och att den bara kan leda till en förbättring. Vi tror att den finns, på samma sätt som vi tror att vår svenskhet är essentiell. Med anledning av att den nationella identiteten uppfattas som medfödd myntade Benedict Andersen begreppet "imagined communities". Han ansåg att modernismens genombrott medförde att den grupp man identifierade sig med blev för stor för att man skulle kunna lära känna alla medlemmar. Man föreställde sig då istället att det verkligen fanns en gemenskap och att denna var essentiell (15).

Vi vill introducera begreppet "imagined phenomenon". Med detta menar vi att det är mindre viktigt huruvida fenomenet i sig är verkligt eller konstruerat. Det avgörande i sammanhanget är istället att det uppfattas som det. Det är möjligt att ytterligare ett begrepp kan läggas till diskussionen &endash; "imagined future". Denna baseras på visionen om framtiden (t.ex. allting är möjligt eller frigörandet av individen) och kan länkas direkt till "imagined phenomenon". Genom fenomenet tror man sig kunna nå ett visst mål och därigenom verkar man för spridningen av detta fenomen.

Föreställda fenomen och en föreställd framtid blir en del av individens verklighetsuppfattning. Denna ger livet mening och den fungerar som en källa för vägledning, då den avgör vad man kan och inte kan göra samt vad vi måste göra. Individen handlar utifrån sin världssyn, vilket gör att det som är omedvetet och subjektivt i tanken blir objektivt och verkligt för omgivningen genom handlingen.

II. Den politiska och ideologiska utvecklingen

Med politisk globalisering menar vi i synnerhet spridningen och fördjupningen av den moderna kapitalismen (16). Att politisk globalisering kan innebära spridningen av ett visst ekonomiskt system visar på hur sammankopplat politik är med ekonomi. Det är denna aspekt av politisk globalisering som varit mest påtaglig och inte t.ex. ökad medvetenhet om mänskliga rättigheter, en ny global resursfördelning och solidaritet. En annan aspekt av politisk globalisering är den beklagliga spridningen av fascism och nazism. Vi har emellertid valt att behandla den politiska globaliseringen, som med neo-liberalismen som verktyg, banat väg för spridningen av den moderna kapitalismen

Sedan kalla krigets slut har kapitalismen lanserats som den enda möjliga vägen (17). Det handlade om marknadsekonomi och demokratisering av alla världens länder. Detta var det oövervinneliga receptet på framgång, även om ingredienserna inte behövde vara exakt samma överallt. Marknadsekonomi och liberalism skulle det emellertid vara. Det ekonomiska livet separerades teoretiskt från det politiska och höjdes över det senare. Nyckelordet var kapital istället för arbete. Allmänt kallas denna form av system för neo-liberalism. Det neo-liberalerna lyckades med var att legitimera detta system, politisera orden och upphöja processer som avreglering, privatisering och liberalisering till det enda naturliga alternativet (18).

Givetvis ifrågasattes dessa processer, men sällan till sin natur utan bara till det sätt de genomfördes på. Vi menar inte att neo-liberalismen förmörkar världen eller att de strategier den medför är bristfälliga, men vi är fascinerade och skrämda över att den har etablerats som en sanning med inbyggda objektiva recept för handling, istället för vad den egentligen är. Det är en ideologi och som sådan premierar den vissa intressegrupper och samhällsgrupper över andra.

Den avgör vem som får vad i världsekonomin samt skapar en bestämd maktfördelning genom att den legitimerar vissa strukturer, processer och beteenden. Globalisering och de förändringar den medför ger stora förtjänster till vissa samhällsgrupper, i synnerhet för de som är välutbildade och som har tillgång till kapital. Dessa grupper är givetvis mer positiva till en fördjupning av processen. Detta ska inte glömmas bort.

Legitimeringen av de neo-liberala värdena i olika länder världen över har möjliggjort den ekonomiska globaliseringen (19). Genom tekniska innovationer har sedan ekonomiska aktörer kunnat utnyttja den nya situationen fullt ut och därigenom har genomslagkraften av den ekonomiska globaliseringen varit enorm. En del forskare går ett steg längre och menar att globaliseringen numera fått eget liv - den har blivit ostoppbar. Man kan dock undra varför det forskas så livligt och intensivt om något som i slutändan ändå inte går att kontrollera

"In our view therefore it was not the economy that forced the world into globalization, it was human made technology and human made plus accepted ideology by which a collectivity of people forced itself into the process of internationalization…this process than gained power of itself and became a no longer controllable force." (20)

III. Den ekonomiska utvecklingen

Den ekonomiska aspekten av globalisering är ofta den mest uppmärksammade och i många sammanhang likställs globalisering med den ekonomiska utvecklingen (21). De ekonomiska förändringarna innefattar internationalisering av kapital, ekonomisering av mänskligt liv, framväxten av transnationella företag, nya former av produktion och handel, samt teknologiska innovationer som försätter människor och företag i omedelbar kontakt med varandra. Detta har resulterat i en övergång till vad som kallas för symbolekonomi, vilken karakteriseras av kapitalströmningar, räntor och kreditflöden istället för traditionell produktion. Processen har påverkat staternas makt och handlingsfrihet, eftersom förändringar av ekonomiska faktorer (t.ex. investeringsmönster och kapitalflöden) direkt har inverkan på nationella ekonomier och inhemsk politik (22).

Den ekonomiska globaliseringen medför att vi idag lever i en värld där nästan alla länder antingen är industrialiserade eller har inlett en industrialiseringsprocess. De nationella ekonomierna är sedan sammankopplade med andra marknader runt om i världen. Det finns emellertid länder (t.ex. Nordkorea) som har valt att isolera sig från denna utveckling och det finns delar av den nationella ekonomiska aktiviteten som lämnas oberörd av den ekonomiska globaliseringen. Processen innebär således inte att alla områden i världen är påverkade och integrerade i samma utsträckning eller på samma sätt.

Dessvärre medför den inte heller jämlik välfärd och ekonomisk tillväxt världen över (23). Detta är en del av globaliseringens dynamik. Den resulterar inte i samma utveckling överallt utan globaliseringens räckvidd och effekter är avhängigt asymmetrin i det globala maktförhållandet. (24) Den ökade interaktionen i den ekonomiska sfären accentuerar istället ojämn utveckling och integration i olika länder. Den ekonomiska globaliseringen är med andra ord inte en homogeniserande trend, utan den globala marknaden baseras på existerande olikheter.

C. Globaliserigens effekter

I. Ökat internationellt och transnationellt samarbete

"Borders are no longer boundaries, especially with respect to information, the flow of money, and crime." (24)

Den enskilde nationalstatens förmåga att ensam kontrollera de transnationella flödena och lösa de problem som uppstår därav är liten (26). Detta har rest krav på olika former av internationellt och transnationellt samarbete inom en mängd ämnesområden. Internationella och supranationella organ har vuxit fram och olika nätverksstrukturer av kontakter har tagit form.

Denna utveckling är inte oproblematisk för nationalstaten, framförallt eftersom den gräns som skiljer inrikes från utrikespolitik håller på att försvinna. Mycket av vad som traditionellt sett har betraktats som inrikespolitik och många av de aktiviteter som tidigare var begränsade till det inomstatliga beslutsfattandet behandlas numera ofta på internationell nivå i samspel med företrädare för andra länder och organisationer (27). Detta medför att staternas inhemska politik styrs av internationella samarbeten och fördrag.

Det finns även andra krafter som verkar inskränkande för nationalstatens autonomi, som t.ex. uppfattningen att medverkan i internationella förhandlingar och överenskommelser är en absolut nödvändighet för att ett land ska kunna vara med och påverka både den internationella och den inhemska utvecklingen. Denna attityd har ett mycket starkt fotfäste på högre samhälleliga nivåer och den medverkar till att stater och dess medborgare tror sig vara tvingade till mellanstatligt samarbete i en "medveten delegering av suveräna rättigheter för att politiskt kunna styra de privata ekonomiska aktörerna" vars makt successivt ökar (28).

Denna teori får dessutom mer vind i seglen utav principen om reciprocitet, vilket innebär löfte om ömsesidigt eftergivande när så krävs; "Endast genom att göra eftergifter eller godkänna ingrepp i den egna beslutsprocessen kan man på lång sikt räkna med att även andra stater skall acceptera de egna kraven. Ensidiga krav, avhopp från internationellt samarbete och bristande följsamhet gentemot omvärlden skadar på lång sikt statens trovärdighet och framtida påverkansmöjligheter." (29) Det finns inga andra handlingsalternativ - man måste vara med och man måste vara det till fullo. Denna uppfattning förstärker trenden i sig vilket leder till att interdependensen betraktas som ofrånkomlig. Återigen har vi problemet med "imagined phenomenon".

Ökad interaktion och samarbete är dock i grunden någonting positivt. Tidigare kunde stater prioritera sina egoistiska intressen på bekostnad av de allmänna. Eftersom de inte längre är "sig själva nog" kan denna trend brytas då stater tvingas beakta konsekvenserna av sina beslut för övriga aktörer. Förhoppningsvis tvingas de därmed inta en mer ödmjuk inställning. Det finns dock en uppenbar konfliktrisk, eftersom det nationella intresset inte sällan strider mot det som globalt sett vore det bästa. Det som för den individuella staten förefaller rationellt kan t.ex. innebära en undersökning och vidareutveckling av statens militära kapacitet genom provbomber, vilket är ytterst irrationellt för andra inblandade. Föroreningar av olika slag för att kunna nå en ökad ekonomisk lönsamhet är ett annat exempel (genomgående är dock dessa strategier på längre sikt inte heller lönsamma för den individuella staten, men långsiktigt tänkande tillämpas sällan). Det finns idag ingen världsstat och inte heller några indikationer på att vi går emot skapandet av en sådan, vilken skulle kunna företräda globala intressen. Det finns dock tecken på en intresseökning inför att finna en lösning på de globala problem som hotar jordens och hela dess befolknings existens. Man har tvingats vidga sina horisonter och se bortom statsgränsens slut, eller kanske det bara är önsketänkande.

II. Maktförskjutning uppåt, nedåt och utåt

Det ökade omvärldsberoendet medför en maktförskjutning uppåt från nationalstaten till internationella och supranationella organ. Beslut hänvisas till denna överstatliga nivå där regelverk och fördrag förhandlas fram. Trots att detta ofta sker på en odemokratisk grund tvingas nationalstaten efterleva dessa principer. Öppenheten är ofta bristfällig, byråkratin trögrörlig och den individuella statens beslutskraft svag. Dessutom saknas inte sällan folklig representation medan icke-statliga aktörer har mycket starkt inflytand (30).

Ett annat problem är att det krävs enorma organisationer och andra formationer för att hålla samman mellanstatliga projekt, vilket ökar otydligheten och komplexiteten. Människor tar då avstånd från dessa frågor och därigenom undermineras den offentliga debatten. Internationella förhandlingar kan också leda till inhemska offentlighetsproblem, eftersom sådana ofta förutsätter en låg grad av offentlighet i effektivitetssyfte. Möjligheter till påverkan finns främst i inledningen samt i slutskedet av förhandlingsprocessen, d.v.s. i den förberedande och den bekräftande fasen (31). Under förhandlingens gång är det emellertid svårt att göra sin röst hörd om man inte innehar en stol vid förhandlingsbordet.

Den ökade interdependensen har även inverkan på regionala och lokala enheter inom nationalstaten. Detta kan medföra att allt starkare krav ställs på regional och lokal autonomi, då man ser en ökad självständighet som en nödvändighet för att kunna skydda sina intressen i internationella frågor. Krav på starkare lokal och regional ställning skapas även av förhoppningen om att bättre kunna bevara demokratins särställning när den hotas av globalisering på nationell nivå. Detta har resulterat i fler och intensivare kontakter över statsgränser, men även i ökad konkurrens mellan regioner. Detta orsakar konflikter i termer av strukturfonder och andra regionala stöd som kan ge ett bra tillskott i budgeten. Denna utveckling kan illustreras av att subsidiaritetsprincipen tillämpas i allt högre utsträckning, vilket innebär att beslut fattas på lägsta möjliga nivå närmast medborgarna (32).

Detta, i kombination med intensifieringen av informella gränsöverskridande kontakter som sker utanför traditionell kontroll, visar på minskad central makt för nationalstaten. Makten försvinner således nedåt i form av decentralisering, regionalisering och lokalisering. Ökade påtryckningar från bl.a. näringslivet leder slutligen till att makt försvinner utåt från staten genom t.ex. privatisering. Denna problematik diskuteras i avsnittet som följer.

III. Nationalstater och transnationella företag

Det står klart att globaliseringen genererar förändringar som omstrukturerar nationalstatens beteende, men hur och i vilken utsträckning detta sker är fortfarande omtvistat. Förändringarna har varit tydligast inom det ekonomiska området och det är främst från detta håll som nationalstaten utmanas av globaliseringens kraftfulla framfart. Det största hotet kommer från de transnationella företagen. Det globala systemet innehåller knappt 200 stater och inte mindre än ca 39 000 större transnationella företag, 300 mellanstatliga organisationer och slutligen ungefär 4700 internationella icke-statliga organisationer (33).

Företagens inflytande förstärks hela tiden i takt med att deras omsättning växer och många av dem har idag större ekonomisk makt än de flesta av världens länder (34). De transnationella företagen är därför numera mindre beroende av nationella förhållanden, vilket begränsar den politiska handlingsfriheten (35). Dessutom genomsyrar risken av företagsflykt dagens inhemska beslutsfattningsprocesser. Detta tvingar stater att introducera mer förmånliga regler, lätta på skattetryck och reducera arbetsrätten på grund av direkta eller indirekta påtryckningar från näringslivet eller också utav rädsla för att annars bli utkonkurrerade av andra stater med mer gynnsamma företagsklimat. (36)

Företagens transnationella struktur kan också vålla legala problem för nationalstaten eftersom företagen rör sig i olika nationella rättssystem. Värdländer för dotterbolag till transnationella företag kan därmed påverkas av att det legala ramverket förändras i det land i vilket huvudkontoret ligger. Förhållandet gäller också omvänt och dessutom mellan länder med dotterbolag till samma företag, samt mellan länder i vilka olika sektioner av företagets kärnverksamhet är förlagda. De transnationella företagens organisation blir allt mer invecklad och detta får konsekvenser för den enskilda staten och dess legala system (37).

De transnationella företagens enorma storlek försvårar också kontrollmöjligheterna för nationalstaten. Idag sker mycket av den ekonomiska aktiviteten inom företagens interna strukturer, i vilken pris och kvantitet bestäms utifrån egna behov och prioriteringar. Detta innebär att de olika delarna av företaget köper och säljer av varandra för att på så sätt undvika konkurrens eller höga skatter. Transaktionerna är således förflyttade från den öppna marknaden till interna marknader som ligger utanför traditionell kontroll. Situationen försvåras av att man ännu inte har arbetat fram effektiva verktyg för mätning av denna typ av ekonomisk aktivitet (38).

En annan faktor som verkar till företagens förmån är någonting så abstrakt som tiden, vilken har blivit en handelsvara i det ekonomiska livet. Det handlar inte längre om att göra något med en hög hastighet utan det handlar om omedelbarhet. Det som ska göras idag borde man ha gjort igår. Inom det ekonomiska området fattas beslut betydligt mer effektivt och med mycket högre hastighet än vad som är fallet inom det politiska. Utredningar tar tid, beslutsfattande tar tid, implementering och uppföljning tar tid. Detta ger näringslivet ett starkt övertag och politikerna blir alltmer hjälplösa. Det finns ingen vision, lagstiftning, polis, domstol eller ledarskap på global nivå. Dessutom tillhör renodlat nationella beslut alltmer det förflutna. Detta reducerar den valmöjlighet som tidigare fanns inom den ekonomiska, politiska och kulturella sfären. Tillspetsat kan man säga att globaliseringen sker till priset av den politiska styrningsförmågan, varigenom den politiska makten över utvecklingen avtar (39). I förlängningen innebär denna utveckling ett hot mot staters suveränitet och demokratiska styrelseskick.

IV. Demokratin under hot

Demokratin utmanas från flera olika håll, inte minst det ekonomiska. Ett allvarligt problem är tjänstemännens alltmer betydelsefulla roll. Deras tjänsteperioder är oftast längre än de politiskt tillsatta, vilket gör att de vistas i beslutsmiljöerna under en längre tid och följer beslutsprocessens olika steg. Med hänsyn till dagens enorma informationsflöde och de komplicerade beslutsunderlagen ger detta tjänstemännen ett fördelaktigt övertag i jämförelse med de folkvalda politikerna. De växande informella nätverken förstärker tjänstemännens roll ytterligare, i synnerhet för de som arbetar under toppskiktet med internationella frågor.

I nätverken sammanstrålar de med "byråkrater", "experter" samt företrädare för intresseorganisationer och företag. Den aktivitet som äger rum sker ofta i det tysta, vilket gör det svårt att avgöra vem/vad som påverkar vem/vad. Dessutom blir det ytterst otydligt vem som kan ställas till svars för specifika beslut (40). En tillfredsställande insyn i detta arbete är således långt ifrån dagens situation. Demokrati baseras på att det är möjligt att utkräva ansvar, vilket innebär att det måste vara tydligt vem som kan ställas till svars för vad. Detta ansvarsutkrävande försvåras när makten förskjuts från politiker till mer anonyma grupperingar av tjänstemän (41).

Sammanfattningsvis kan man säga att suveränitet och demokrati hotas av maktförskjutningen uppåt, nedåt och utåt från nationalstaten. Denna utveckling går hand i hand med dagens globliseringsprocess. Ironin är påtaglig. Vid kalla krigets slut stod marknadsekonomi och demokrati som de segrande ideologierna. En världsomspännande demokratiseringsvåg skulle skölja diktaturer och kommunistiska tankar från jordens yta. Istället ser vi demokratin försvagas i länder med en stark tradition av ett demokratiskt styrelseskick. Varningsklockorna har börjat ringa.

"For the democratic challenge for the twenty-first century, if democracy is not to become trivialized, will demand more than the extension of a known, completed, fixed model to new territories. If democracy is to have a meaningful future, it will have to be redefined and reinvented, as it always has been." (42)

 

D. Vart tog makten vägen ?

"The reality of the late twentieth-century world market is that it is ungovernable by either sovereign states or by multinational corporations". (43)

Kanske är det med makt som med energi &endash; den kan inte förgöras eller förstöras, bara omvandlas och förändras. Kanske har staten idag egentligen inte mindre makt än tidigare, utan enbart en annan form av makt. Det finns forskarläger som hävdar att så är fallet. De menar att man måste höja blicken och se till mer än marginaliseringen av nationalstaten. Globaliseringen och staters agerande måste behandlas som en interaktiv, dialektal process och inte som staternas passiva anpassning till den drivande och aktiva globaliseringsprocessen. Genom att enbart fokusera på utsugningen av makt från nationalstaten försummas andra viktiga dimensioner. Globaliseringen är både en orsak till och en följd av de ekonomiska förändringarna. Detta innebär att statlig omstrukturering föregår och understödjer den ekonomiska globaliseringen och den kan inte reduceras till något som sker i globaliseringens fotspår (44).

Tidigare skyddades nationella företag av staten. Det gör de inte idag, åtminstone inte på samma sätt. Den politiska risken i världen har ökat. Transnationella företag är inte hypermobila och kan inte oproblematiskt byta lokalisering för att de ogillar ett lands ekonomiska strukturer och lagar. De har starkt inflytande &endash; självklart, men de kan inte styra och ställa på det sätt som man gärna ger sken av. Lagarna författas av staten. Företagen efterlever dem. Vad vi ser idag är framväxten av många nya inflytelserika aktörer som inte sällan bryter mot de traditionella strukturerna av statssuveränitet och det sedvanliga samarbetet mellan stater. I det framväxande globala systemet måste de nya och de gamla aktörerna samarbeta. Det handlar inte om ett underkastat deltagande utan om en konstant interaktion, karakteriserad av mångfald (45).

"In the late twentieth century there is no shelter &endash; for corporations or governments &endash; from the global gale of creative destruction." (46)

E. Slutsatser

I. Globaliseringens innebörd

Termen globalisering innebär enligt vår mening en komplex process som framkallar och framkallas av samhälleliga förändringar. Tiden för globaliseringens ursprungliga uppkomst låter vi vara osagd. Detta gör vi inte på grund av att vi avskriver dess födelse som ointressant, utan eftersom tidsrymden för detta arbete gjort att vi inte har haft möjlighet att fördjupa oss i detta. Oavsett när globaliseringsprocessen först uppstod har den intensifierats under senare tid och den har således kommit att inkludera en allt större del av världens befolkning.

Vi anser inte att alla människor som lever på vår jord är globaliserade, vi är inte ens helt på det klara med vad det innebär att vara globaliserad. Vad vi menar är istället att medvetenheten om varandras existens har ökat, känslan av att världen är en enhet har vuxit sig starkare och kontakterna mellan olika kulturer har blivit allt fler både inom och mellan länder. Den reella effekten av denna utveckling anser vi vara avhängigt individen och den kontext i vilken hon lever. Detta kan sägas vara globaliseringens konsekvenser på individnivå och med detta menar vi hur globaliseringen kan upplevas av människan.

På samma sätt som det vi kallar för "imagined phenomenon" enligt vår mening är en viktig faktor på den politiska och ekonomiska "elitnivån", kan det också vara det för den lilla människan. Om man ständigt får höra att jorden blivit mindre tror man till slut det, även om ingen egentlig förändring skett eller också gör man den till mindre genom sina handlingar varpå en verklig förändring faktiskt äger rum.

Vi tror emellertid inte att globaliseringens ursprungliga drivkraft härstammar från individnivån. Däremot kan den komma att påverkas av individer och den kanske redan gör det. Globaliseringsprocessen är istället förlagd till en högre nivå. Vi anser att den främst drivs av förändringar som genomförs på det politiska, ekonomiska och teknologiska planet. Där finns förvisso också människan, men det är inte hennes individuella behov enligt traditionell mening som genererar utvecklingen. De politiska, ekonomiska och teknologiska drivkrafterna skapar en i många bemärkelser fundamental förändring av tidigare strukturer och system. Vad som kom först har vi inte belägg för att avgöra, men vår mening är att utan de politiska förändringarna hade globaliseringens omfattning inte kunnat vara densamma. Det samma kan man givetvis också säga om de ekonomiska och teknologiska förändringarna, men detta är allmänt accepterat. Däremot är det i synnerhet i folkmun men också i akademiska kretsar, mindre känt, uttalat eller betänkt att politiska faktorer också varit avgörande.

Den politiska globaliseringen bottnar i staten och i det civila samhället, även om den givetvis också påverkas av andra faktorer som till exempel ekonomiska, militära och kulturella. Detta innebär att nationalstaten har varit och är fortfarande delaktig i skapandet av globaliseringen. På samma gång förändras staten av globaliseringen och häri ligger en del av dynamiken. Politiska förändringar skapar och skapas av globaliseringen.

II. Globaliseringens konsekvenser för nationalstaten

Globaliseringen genererar olika förändringar. Dessa orsakas dock sällan enbart av globaliseringsprocessen utan andra externa och interna faktorer är också betydelsefulla. Sammantaget har globaliseringen medverkat till att makt läckt utåt, uppåt och nedåt från nationalstaten. Detta har skett i olika utsträckning beroende på vems åsikt som fått komma till tals. Somliga menar att demokratin och staters suveränitet numera utmanas av nya aktörers ökade makt, medan andra anser att statens handlingskraft och styrka fortfarande är större än hos många andra aktörer. Trots meningsskiljaktigheter förenas merparten av forskare i uppfattningen att nationalstatens situation har förändrats.

Om nu nationalstaten påverkar själva globaliseringsprocessen frågar man sig varför utvecklingen ser ut som den gör. Somliga skulle kanske svara att makten inte avtar utan förändras. Denna förändring kan vara positiv för staten, vilket skulle kunna vara en förklaring till att den fortsätter att driva processen. Problem i termer av suveränitet och demokrati kan ha uppstått av att utvecklingens hastighet eskalerat, varför man helt enkelt inte har hunnit med. Nya former av demokratiskt styrelseskick kan dock utvecklas med tiden. Andra skulle kanske svara att detta är ett resultat av att globaliseringsprocessen numera fått ett eget inre liv varvid den hamnat utanför nationalstatens kontroll. Globaliseringen ses således som en ostoppbar och oåterkallelig process som tvingar olika aktörer i allmänhet och kanske nationalstaten i synnerhet till anpassning. Vad vi skulle svara är vi inte riktigt på det klara över. Vi tror inte att nationalstaten idag är reducerad till en marginell aktör, men att den kanske kan bli det i framtiden. Den utmanas från många håll, inte minst från dess medborgare som snart kan komma att tröttna på ökade demokratiska tillkortakommanden och sociala nedskärningar. Det återstår att se vad kontentan blir. Det enda man säkert kan säga är att makt intar många olika former och den förändras över tiden. Så har det alltid varit.

F. Avslutning

I denna uppsats har vi försökt identifiera hur globalisering kan definieras samt processens inverkan på nationalstaten. Allt eftersom vi fördjupat oss i ämnet har vi insett hur komplext och omfattande problemet verkligen är och när en liten delbild av helheten började ta form fick vi intrycket av att vi kanske börjat i fel ände. Det handlar inte bara om att förstå vad globalisering är, utan lika mycket om att inse vad den inte är, samt vilka som är processens motkrafter. Kanske är akademiker, forskare och teoretiker så upptagna i jakten på rätt definition att man negligerar de strukturer som möjliggör fenomenet, eller de indikatorer som visar på vad det verkligen är.

Vi inser att detta arbete bara är ett skrapande på ytan och vi utger oss inte för att på något sätt ha kommit med en objektiv och heltäckande bild av fenomenet. Detta är istället ett förslag på hur man kan närma sig och försöka förstå globaliseringen och dess effekter.

Globaliseringen har potential att påverka fler människor än vad som någonsin tidigare berörts av ett fenomen. Fortsatt forskning är därför av oerhörd vikt, i synnerhet för att individer, samhällen och länder inte ska reduceras till processens åskådare. Globaliseringen är inte att tåg som man antigen tar plats på eller blir överkörd av. Vi är med och formar processen. Den har inget eget liv, utan den får näring av oss. Nyckeln är bara att förstå hur detta sker.

*) Denna artikel bygger på en uppsats som skrevs av Carolina Schwarz och Helen Eftring i januari 2000 vid Statsvetenskapliga Institutionen, Lunds Universitet.

Litteraturförteckning

Böcker

Barnet, R. J. - Cavanagh, J., 1994. Global Dreams &endash; Imperial Corporations and the New World Order, Touchstone, New York

Bauman, Zygmunt, 1998. Globalization &endash; the Human Consequences. Cambridge: Polity Press.

Baylis, John &endash; Smith, Steve, (ed.) 1997. The Globalization of World Politics &endash; an Introduction to International Relations. Oxford: Oxford University Press.

Clark, Ian, 1999. Globalization and International Relations Theory. Oxford: Oxford University Press.

Gill, Stephen (ed), 1997. Globalization, Democratization and Multilateralism. Hampshire: Macmillan Press Ltd.

Goldmann, Kjell &endash; Hallenberg, Jan &endash; Jacobsson, Bengt &endash; Mörth, Ulrika &endash; Robertson, Alexa, 1999. Politikens internationalisering. Lund: Studentlitteratur.

Gray, John, 1998. False Down &endash; the Delusions of Global Capitalism, London: Granta Books.

Greider, William, 1997. One World, Ready or Not. New York : Simon & Schuster.

Kellas, J. G., 1991. The Politics of Nationalism and Ethnicity. Houndsmill: Macmillan.

Robertson, Roland, 1992. Globalization &endash; Social Theory and Global Culture, London: SAGE Publications.

Sakamoto, Yoshikazu, 1994. Global Transformation &endash; Challenges to the State System, Tokyo: United Nations University Press.

Sannerstedt, Anders &endash; Jerneck, Magnus (red), 1994. Den moderna demokratins problem. Lund: Studentlitteratur.

Artiklar

Lubbers, R.F.M., The Dynamics of Globalization, Internet (1999-10-07), http://www.globalize.org

Lubbers, R.F.M, The Globalization of Economy and Society, Internet (1999-10-07), http://www.globalize.org

Lubbers, R.F.M., Governance in an era of Globalization, paper for the Club of Rome Annual Meeting, Vienna, 26-27 november 1999, Internet (1999-11-02), http://www.globalize.org

Lubbers, R.F.M., Globalization : towards a new perspective on political economy, Internet (1999-10-07), http://www.globalize.org

Markoff, John (1999), Globalization and the future of democracy, Journal of World-Systems Research, Volume 5. Nr.2 (spring 1999), sid. 256

Sklair, Leslie (1999), Competing Conceptions of Globalization, Journal of World-Systems Research, Volume 5, Nr. 2 (spring 1999)

Intervju

Öberg, Jan, fredsforskare (1999-12-20)

NOTER

(1) Gray, J, False Down &endash; the Delusions of Global Capitalism (1998) s 57.

(2) Sakamoto, Y, Global Transformation &endash; Challenges to the State System (1994) s 59,79 & Gray, J, False Down &endash; the Delusions of Global Capitalism (1998) s 56.

(3) Lubbers, R.F.M. Governance in an era of Globalization (1999) s 2.

(4) Intervju med Jan Öberg (1999-12-20)

(5) Intervju med Jan Öberg (1999-12-20)

(6)Robertson, R, Globalization &endash; Social Theory and Global Culture (19992) s 8.

(7) Sakamoto, Y, Global Transformation &endash; Challenges to the State System (1994) s 59.

(8) Sakamoto, Y, Global Transformation &endash; Challenges to the State System (1994) s 447.

(9) Barnet, R. J. - Cavanagh, J, Global Dreams &endash; Imperial Corporations and the New World Order (1994) s 15.

(10) Sakamoto, Y, Global Transformation &endash; Challenges to the State System (1994) s 58-60.

(11) Clark, I, Globalization and International Relations Theory (1999) s 168.

(12) Bauman, Z, Globalization &endash; the Human Consequenses (1998) s 2.

(13) Från föreläsning av Catarina Kinnvall (HT 1999).

(14) Baylis, J &endash; Smith, S, The Globalization of World Politics &endash; an Introduction to International Relations (1997) s 217

(15) Kellas, J.G., The Politics of Ntaionalism and Ethnicity (1991) s 45.

(16) Greider, W, One World, Ready or Not (1997) s 36.

(17) Greider, W, One World, Ready or Not (1997) s 362.

(18) Baylis, J &endash; Smith, S, The Globalization of World Politics &endash; an Introduction to International Relations (1997) s 218.

(19) Greider, W, One World, Ready or Not (1997) s 12.

(20) Lubbers, R.F.M., The Dynamics of Globalization (1999) s 4.

(21) Greider, W, One World, Ready or Not (1997) s 22.

(22) Sakamoto, Y, Global Transformation &endash; Challenges to the State System (1994) s 65.

(23) Gray, J, False Down &endash; the Delusions of Global Capitalism (1998) s 55-57.

(24) Sakamoto, Y, Global Transformation &endash; Challenges to the State System (1994)

(25) Lubbers, R.F.M., Globalization of Economy and Society (1999) s 8.

(26) Lubbers, R.F.M., Governance in an Era opf Globalization (1999) s 4.

(27) Goldmann, K &endash; Hallenberg, J - Jacobsson, B &endash; Mörth, U &endash; Robertson, A, Politikens Internationalisering (1999) s 19.

(28) Sannerstedt, A &endash; Jerneck, M, Den Moderna Demokratins Problem (1994) s 218.

(29) Sannerstedt, A &endash; Jerneck, M, Den Moderna Demokratins Problem (1994) s 235.

(30) Lubbers, R.F.M., Globalization : Towards a new Perspective on Political Economy (1999) s 11.

(31) Goldmann, K &endash; Hallenberg, J - Jacobsson, B &endash; Mörth, U &endash; Robertson, A, Politikens Internationalisering (1999) s 224.

(32) Sannerstedt, A &endash; Jerneck, M, Den Moderna Demokratins Problem (1994) s 247.

(33) Baylis, J &endash; Smith, S, The Globalization of World Politics &endash; an Introduction to International Relations (1997) s 288

(34) Sklair, L, Competing Conceptions of Globalization (1999) s 144.

(35) Gray, J, False Down &endash; the Delusions of Global Capitalism (1998) s 62-63.

(36) Greider, W, One World, Ready or Not (1997) s 37.

(37) Baylis, J &endash; Smith, S, The Globalization of World Politics &endash; an Introduction to International Relations (1997) s 295.

(38) Baylis, J &endash; Smith, S, The Globalization of World Politics &endash; an Introduction to International Relations (1997)

s 225.

(39) Intervju med Jan Öberg (1999-12-20).

(40) Goldmann, K &endash; Hallenberg, J - Jacobsson, B &endash; Mörth, U &endash; Robertson, A, Politikens Internationalisering (1999) s 117-119.

(41) Sannerstedt, A &endash; Jerneck, M, Den Moderna Demokratins Problem (1994) s 228-229.

(42) Markoff, J, Globalization and the Future of democracy (1999) s 26.

(43) Gray, J, False Down &endash; the Delusions of Global Capitalism (1998) s 67-70.

(44) Sakamoto, Y, Global Transformation &endash; Challenges to the State System (1994) s 75.

(45) Gill, S, Globalization, Democratization and Multilateralism (1997) s 248.

(46) Gray, J, False Down &endash; the Delusions of Global Capitalism (1998) s 76.

© TFF 2001  

Tell a friend about this article

Send to:

From:

Message and your name

Home

New

PressInfo

TFF

Forums

Features

Publications

Kalejdoskop

Links