TFF logoFEATURES
NEWPRESSINFOTFFFORUMSFEATURESPUBLICATIONSKALEJDOSKOPLINKS



Flyktingar i Serbien och Montenegro

 

Av

Lena Sanver
Länderkommittén för F.d. Jugoslavien

 

February 6, 2004

Trehundrasjuttioniotusenetthundratrettiofem. Så många flyktingar finns det i Serbien och Montenegro. Merparten av dem kommer ursprungligen från Kroatien eller Bosnien-Hercegovina och har serbisk etnicitet. 379 135 personer är väldigt många människor. Merparten av alla dessa människor lever i total misär på kollektiva center eller i eget boende i s.k. hus som borde ha varit rivna för länge sedan. Bortsett från den lilla hjälp de får från internationella hjälporganisationer får de klara sig bäst de kan. Det handlar nog inte om en ovilja från de serbiska myndigheternas sida att hjälpa dem utan mer om en total brist på resurser. Efter många års sanktioner, diverse krig och NATO:s bombhärjningar mot bl.a den serbiska infrastrukturen då många tiotusentals arbeten strök med, är det kanske inte helt svårt att förstå.

Det finns flyktingar från Kroatien och Bosnien-Hercegovina i Sverige också. Men här kallas de för asylsökare och inte för flyktingar. I regel får dessa människor inte stanna i Sverige. De får avvisningsbeslut eftersom svenska myndigheter har fått för sig att människor från Bosnien- Hercegovina och Kroatien egentligen inte har något annat skäl till att komma hit än att de har det ekonomiskt torftigt där hemma. Så bortsett ifrån att det blir lite tufft för dem att hitta någonstans att bo och en försörjning så är det riskfritt för dem att återvända hem. I alla fall anser svenska myndigheter det.

Om nu de svenska myndigheterna har rätt så kan jag inte annat än undra varför Trehundrasjuttioniotusenetthundratrettiofem personer från Kroatien och Bosnien-Hercegovina klamrar sig fast i yttersta nödtorft i Serbien och Montenegro? De blir förvisso fortsatt fattiga om de återvänder hem, men nog borde det vara bättre att vara fattig i sitt eget hus än i någon annans? Så varför återvänder de inte hem och normaliserar sina liv om det nu är så riskfritt?

Men svenska myndigheter avvisar inte endast flyktingar från Kroatien och Bosnien-Hercegovina. Flyktingar från Serbien och Montenegro hamnar också i avvisningsfilen. Väldigt många av dem avvisas faktiskt inte ens hem, de avvisas till internflykt - flykting i sitt eget land - på obestämd tid. Det handlar om romer, serber och andra etniska minoritetsgrupper från Kosovo.

Att etniska minoriteter från Kosovo har skyddsbehov konstateras av både UNHCR, UNMIK och KFOR. Men svenska myndigheter tycker att de kan strunta i detta faktum för hur det än är så kan de ju alltid bosätta sig i någon annan del av Serbien om de inte kan återvända hem. Så vi dumpar människor som har starka skyddsbehov i ett land där det överhuvudtaget inte finns några resurser till att uppfylla deras skyddsbehov och ändå har många av våra ansvariga politiker mage att prata om att vi måste värna asylrätten. Förvisso dumpas dessa skyddsbehövande människor i det land där de är medborgare, men jag kan inte se att det på något vis skulle vara en förmildrande omständighet.

I februari åker Länderkommittén till Serbien igen. Den här gången kör vi med kläder till en sopptipp där 150 av ca 250 000 internflyktingar från Kosovo har tvingats bosätta sig. Det är det som bosättning i någon annan del av Serbien kan komma att innebära för många av dem som Sverige avvisar. Men det kanske räcker med en kartong på en soptipp för att svenska myndigheter ska anse att en person har fått sitt skyddsbehov täckt?

Nu är det mycket kort om tid innan resan så jag utgår ifrån att vår migrationsminister inte kan följa med på denna tur. Men nästa gång ska jag personligen skicka en invitation till henne - i god tid - att hon är välkommen att följa med på en resa till Serbien. Jag antar att hon kommer att tacka nej och skylla på tidsbrist, för egentligen tror jag inte att hon - och andra ansvariga politiker - vill veta hur situationen för internflyktingarna och flyktingarna i Serbien verkligen är. Men jag skulle inte klandra henne för det, för jag önskar ofta att jag aldrig hade fått veta.

 

Lena Sanver
Mobil: 070-427 53 21
E-post: lena@landerkommmitten.p.se

 

© TFF and the author

 

mail
Tell a friend about this article

Send to:

From:

Message and your name

 

 

SPECIALS 

Photo galleries

Nonviolence Forum

TFF News Navigator

Become a TFF Friend

TFF Online Bookstore

Reconciliation project

Make an online donation

Foundation update and more

TFF Peace Training Network

Make a donation via bank or postal giro

Menu below

 


Home

New

PressInfo

TFF

Forums

Features

Publications

Kalejdoskop

Links



 

The Transnational Foundation for Peace and Future Research
Vegagatan 25, S - 224 57 Lund, Sweden
Phone + 46 - 46 - 145909     Fax + 46 - 46 - 144512
http://www.transnational.org   comments@transnational.org

      © TFF 1997-2004